Monday, 26 September 2016

On freedom of speech

You keep using that word. I don't think it means what you think it means.
— Inigo Montoya in The Princess Bride

Freedom of speech, that is. 

I spent most of last week at the Swedish Book Fair, a huge event with lots of exhibitors, seminars, and thousands of visitors. Overwhelming, to say the least, for an easily-distracted booklover such as myself. The Radical Book Fair (which I also attended), with its poetry readings and talks on political activism, felt like a safe haven in comparison. But I did learn a lot!

The theme (for the big fair) this year was apparently Freedom of Speech. Did you know that Sweden has the oldest constitution of freedom of speech in the world? I didn't, but I do now. It's the freedom of press, to be more exact, which celebrates 250 years this year. There seems, however, to be a lot of confusion concerning what freedom of speech actually means.

Ironically enough, the magazine Nya Tider, which basically writes Nazi propaganda, had been granted permission to exhibit at the fair. We organised one of several manifestations against them. Peacefully, mind you; just standing by their monter with our backs turned against them for ten minutes. We weren't even blocking anyone's way; there was plenty of room to move around us. Despite this, a lot of people got upset at us. We got pushed around, filmed, glowered and yelled at. Apparently we were impeding the freedom of speech.

Now, let me get this straight. Freedom of speech does not grant you the right to say or print whatever you want without having to take the consequences. It does however mean that anyone has the right to call you out on your bullshit. Furthermore, you never have the right to impede on someone else's safety or freedom of speech by saying or printing things which threaten individuals or groups of people.

By standing up against their misinformed propaganda we are not constituting a threat against democracy. We are exercising democracy, at its very base level. Hate speech, on the other hand, is a real threat against democracy because it silences people. 

I've met a lot of writers this weekend who have had to flee their countries under threats of death because of words they had written. Words are dangerous. Writers have power, because they give people opportunities to put their desires into words. That's why totalitarian regimes usually make sure to get rid of writers, poets and artists the first thing they do, and to keep journalists subdued.

In such a world everything written is political, whether the writer intended it or not. Every word is potentially dangerous, because it has the power to make people think. It is in order to protect this right of sharing ideas and freedom of thought that the freedom of speech and press exists. Everyone should have the right to think and communicate without having to fear for their lives or their freedom. Because this right is impeded by hate speech, this is an exception from the constitutional freedom of speech.

You are under no obligation to remain silent when somebody engages in hate speech in the name of freedom of speech. It is an abuse of the very concept.

[N]o practical definition of freedom would be complete without the freedom to take the consequences. Indeed, it is the freedom upon which all the others are based.
- Terry Pratchett (Going Postal)

Love and freedom,
Winterdragon

Monday, 19 September 2016

Review: Holy Bible: King James Version

Holy Bible: King James Version Holy Bible: King James Version by Anonymous
My rating: 0 of 5 stars

I think I lack the context to understand most allegories. Still, there's some powerful imagery between all the name lists and commandments. And I suppose it is a good thing to have read the most popular book in the world, even though I renounced my Christian faith over a decade ago.

View all my reviews

Tuesday, 13 September 2016

Review: Den mörka stigen: en sonettkrans

Den mörka stigen: en sonettkrans Den mörka stigen: en sonettkrans by Lotta Olsson
My rating: 5 of 5 stars

Varför har ingen berättat för mig tidigare att sonettkransar är en grej? Det här är ju hur häftigt som helst! Nu måste jag ju försöka mig på att skriva en egen. (Ja, att ta mig vatten över huvudet är ett av mina intressen...)

View all my reviews

Wednesday, 7 September 2016

Du borde hålla käften

Jag borde klippa håret
Jag borde raka mina ben
Jag borde äta mer
Jag borde äta mindre
Jag borde träna hårdare
Jag borde ta det lugnare
Jag borde ta på mig mer kläder
Jag borde klä av mig mer
Jag borde sova mer
Jag borde gå upp tidigare
Jag borde inte ta åt mig
Jag borde våga visa mina känslor

DET SKITER VÄL JAG I

Du borde hålla käften


En måste ingenting,
Winterdragon

Min morgon på blankvers

Jag kastas utan nåd ur sömnens djup
När verkligheten krossar nattens dröm
Min spegelbild vill krossa allt den ser
Men vattnets heta strålar gör mig lugn
Jag grymtar "nej" som svar på ett "gomorron"
Jag vägrar vara trevlig utan te
Min varma dryck, ett ögonblick av frid
Sen jag i stadens vimmel kastas ut

Sånt här får jag ägna hela dagarna åt nu. "Ta de här reglerna, ni har tio minuter på er. Bara skriv!" Det är så befriande! När det får bli som det blir så tycks orden komma självmant. I stället för att bli ivägskrämda av perfektionism och pretentioner. Lite som NaNoWriMo, fast mer varierande, och framför allt i grupp. Mina ord ekar inte bara runt i mitt eget huvud, utan de når fram till någon! Och jag får formuleringar slängda på mig att fundera över. Så här kreativ har jag inte fått vara på skoltid sedan gymnasiet, och nu består varenda dag dessutom av det uttryckssätt jag tycker allra bäst om. Jag mår så fantastiskt bra av det här.

Jag var dessutom och spelade med folkmusikerna idag igen. Lyckades faktiskt hänga med lite den här gången! En ton här, en ton där, ibland en hel melodisnutt. Nog för att det är väldans ovant och mitt huvud tycks vilja gå en omväg genom att visualisera nedskrivna noter, men det verkar ändå som att jag faktiskt till någon liten grad är förmögen att lyssna med fingrarna. Och tänk, jag får vara med ändå, fastän jag inte kan allt! Jag skall lyssna och öva, och lyssna och öva, tills jag lyckas spela utan att tänka. Det är en så härlig känsla att få vara en del av att skapa musik!

Jag får andas ord och dricka folkmusik. Livet leker med mig och jag är så, så tacksam för att min tillvaro får fyllas med så mycket lycka.

Kärlek och glädje,
Winterdragon

Sunday, 4 September 2016

Review: Irish Folk and Fairy Tales Omnibus Edition

Irish Folk and Fairy Tales Omnibus Edition Irish Folk and Fairy Tales Omnibus Edition by Michael Scott
My rating: 4 of 5 stars

It was a pleasure to dive headlong into the Irish folklore. Interesting, too, to see that basically all tropes of modern fantasy have their roots in Irish myth. Diverse and accessible, I thoroughly recommend this 600+ pages collection of fairytales to anyone with a taste for storytelling tradition or the fantastic.

View all my reviews

Wednesday, 31 August 2016

Tänk att spela folkmusik

Jag plockade upp min cello idag för i princip första gången på tre år. Tre år är en evighet, och på samma gång ingen tid alls. Det har hänt så mycket med mig sedan senast, men cellon verkade ha förblivit densamma. Mina fingrar kom ihåg var tonerna ligger, och fastän det kändes lite stelt och klumpigt så verkade högerhanden minnas hur stråken skall användas.

Jag begav mig iväg för att spela folkmusik, med ett spelmanslag här i stan. Jag har aldrig spelat folkmusik förut, mitt gehör är inget vidare, och utan noter blir jag mer än lovligt handfallen. Men det verkade så roligt, och jag hade ju faktiskt blivit inbjuden. Så jag tog mig dit, utan att veta vad jag skulle vänta mig och livrädd för att bli utkastad.

Det var skitläskigt! Vi satt i en ring och det spelades en massa låtar som nästan alla verkade kunna. Själv lyckades jag i bästa fall lista ut vilken tonart låten gick i, men inte ens nästan spela med. Men alla var så snälla, glada och trevliga! Det var inte ens någon provspelning, och folk sa att det var okej att pröva och göra fel, och att jag säkert skulle lära mig med tiden. Ingen frågade vilken skola jag gått på eller vilken lärare jag haft, utan bara vad jag tyckte om att spela för musik. 

En hel världs skillnad från den klassiska musikens symfoniorkestrar. Ungefär samma skillnad jag har upplevt mellan folkhögskola och universitetet. En skillnad som tilltalar mig oerhört efter bara detta korta intryck. Jag vill så gärna bli en del av det här. Så jag skall tillbaka dit nästa vecka, och sedan igen och igen. Jag tänker lära mig, hur lång tid det än kommer ta. För så pass kass som jag är nu kan jag ju bara bli bättre. Och det här verkar vara så sjukt fint.

Kärlek och folkmusik,
Winterdragon

Wednesday, 24 August 2016

A summer without shoes

Inspired by a couple of friends who usually ditch their shoes for the warm part of the year I decided to give it a go this summer. Now I think my barefoot transformation is complete. I almost managed to forget my shoes at a friend's place a while ago. This has been a great summer in many ways, and I'm glad to have experienced most of it without shoes. There haven't really been any injuries to speak of. One tiny splinter of glass and one blister in the beginning, that's all. Not much in three month's time. Some things I have experienced barefoot this summer:

  • Running across many types of ground.
  • Going for long walks both in nature and in the city.
  • Making a hell of a lot of pancakes.
  • Climbing trees.
  • Hanging out and photo-shooting together with horses.
  • Walking along the beach and going for swims in the sea.
  • Watching a thunderstorm from my balcony while eating popcorn at a midsummer's party.
  • A tiny bit of mountain-running.
  • The major part of a three-day LARP in the forest.
  • A spontaneous storytelling- and barbecue night.
  • Involuntarily bathing in a swamp.
  • Two days of folk-dancing at a festival.
  • A decent amount of biking.
  • Five weeks of work (where I managed to step in all sorts of slimy things, but amazingly enough nothing sharp).
  • A pride parade through central Malmö.
  • A roller-coaster ride.
  • Building an epic pillow-fort.




And now, school. Since the weather is still warm I haven't really found a reason to put shoes on, so I think I'll keep away from them until my toes start getting cold. I'm not sure whether it is a good or a bad thing to walk around barefoot. Possibly it's mostly rude. But you know what? I seem to care less and less what people think. It feels nice and free, and it doesn't seem to cause any harm. And, as a wise dragon once said: that which does not kill me, makes me stranger.

Love and bare feet,
Winterdragon

Thursday, 18 August 2016

Imparting wisdom on the next generation

Summer's job is at an end, and I'm back off to school. I have mentioned that I have the best job, right? Some things I've accomplished these past few weeks:

  • Coming home from work covered in coca cola, glitter, cocoa powder and paint.
  • Telling kids about Lund University's Super Secret Rocket Launch Pad, which incidentally is disguised as a parking lot.
  • Failing to launch nine rockets.
  • Teaching kids that rock-paper-scissors is a perfectly legit part of the scientific method.
  • Making sure that not a single one of the kids now know how to correctly spell 'telescope'.
  • Learning that the key to keeping kids from fighting lies in distraction. Much like cats, really.
  • Getting more questions about my bare feet than about anything space-related. As per usual.
  • Going to work every single work-day for five weeks' full-time work!!! Maybe I'm finally learning to cope with reality.


No need to thank me! Just making sure there is hope for the next generation!

Love and work,
Winterdragon

Monday, 8 August 2016

Genderqueer as fuck


Hang in there
It will only hurt for a while
Just a little bit longer
Then you'll be Legit As Fuck
You will have your way
And in the end they'll all forget
That there ever was another way
You'll feel at ease with the world
And at peace with yourself
It gets easier
And it gets better
So hang in there

Love and pride,
Winterdragon