Sunday, 26 June 2016

Till Fjälls!

Off towards adventures! I have these mountains to investigate. Who knows what they look like underneath the snow? And under the midnight sun, nonetheless! Looking forward to a week of wilderness, and then another week of LARPing. Later, Reality!


The mountains are calling
And I must go

Expect me when you see me,
Winterdragon

Thursday, 23 June 2016

Midsommarkaos

Halvvägs till vintersolståndet! Nu blir det bara mörkare. Asyllagen går åt helvete, och jag sitter här och ser himlen ljusna och tänker på cirka tusen andra saker. Det är så lätt att vara upptagen med sin egen jävla framtid. Men allt hänger väl ihop på något plan. Det finns inga trygga rum, jag borde sluta inbilla mig det och fokusera på strategier för att överleva. Det ser så eftertänkt och ordningsamt ut när jag presenterar mina tankar på det här sättet, men i själva verket låter det mer i stil med

... för mycket som händer jag orkar inte klarar inte pallar inte trycket fastän jag både vill och inte vill. Fly. Bara bort från allt och alla men jag vill inte vara ensam vill bli konstruktiv men inte normal för normalitet är en myt vi är alla freaks ni bara låtsas höra ihop för att ni är rädda för att tänka och för att öppna era jävla sinnen.

Ni bad inte om en insikt i mina faktiska tankar, men nu fick ni det ändå. Världen tvingar ju på mig sina åsikter och patetiska tankar om mig hela tiden så då är det väl inte mer än rätt att jag återgäldar tjänsten. Seriously, om jag fick betalt varje gång jag fick höra "det hade jag aldrig trott om dig!" hade jag varit ekonomiskt oberoende. Är det så svårt att fatta att allt som ryms i en person omöjligen kan synas på ytan? Var lite jävla tacksam för det, dessutom. Om allt jag är skulle synas utanpå skulle ditt huvud explodera av att titta på mig.

Photo by Vilja

MEN TÄNK OM DU ÅNGRAR DIG. Ja, tänk om jag gör det. Om ett blogginlägg eller en tatuering eller alldeles för hög fart i en riktning som känns helt magiskt rätt gör att jag aldrig kommer kunna få ett jobb. Är det då mig det är fel på? Tänk om du ångrar dig, din jävel. Tänk om du ångrar att du aldrig levde. Och att du tog dig friheten att stampa runt på andras drömmar.

"I'm not the one with a problem. It's the world that seems to have a problem with me."
— Shrek

Bara för att klargöra att jag inte tänker skämmas längre. Det är ert skambeläggande som är skamligt, om vi nu skall prata om kontraproduktiva beteenden. Nä, fuck this shit. Glad midsommar, hedrade hemuler! Må ni någon gång i ert liv beskåda en månuppgång som får er att fullständigt tappa balansen.

Kärlek och kaos,
Winterdragon

Tuesday, 21 June 2016

Is this the freedom I've heard so much about?

How do I put the past week into words? A dream, a journey, or an adventure? So much spontaneity, creativity, and love with such complete disregard for the future that the fear of it is temporarily kept at bay. I want to live more like this; just saying yes to things without pushing people away. What is responsibility, anyway? Is it enough just staying alive? If I only have myself to contend with, then what's the point of making it so bloody difficult? Why should it be unattainable just being good enough?

Go fuck yourself, reality. One day, when I'm done hiding, I'll get back at you. And then live on my own damn terms.


We better have a good explanation
For all the fun that we had
'Cause they are coming for us, babe
And they are going to be mad


Though nothing will drive them away
We can be Heroes, just for one day
We can be us, just for one day

Love and adventures,
Winterdragon

Thursday, 9 June 2016

Bare feet and glass splinters

Life goes on. Feelings abound. Down into the deepest trenches, up into and beyond the sky. All in just a few weeks' time. Somewhere within the pain and euphoria is the thing which keeps urging me on. So I keep walking. Keep running. My feet hardly hurt at all anymore. I guess their bare soles have adapted even to the coarsest gravel. And the world wasn't so full of glass splinters as I had imagined. What used to be pain is now just a welcome reminder that my body is a part of the world, and that no matter how it is perceived by others the only thing that really matters is that I can use it to put sweet, sweet distance behind me.

I wish I could harden my heart in the same way. Then maybe rejection and sorrow would be a heavy coat to shrug off rather than a bleeding hole in my soul. But I guess one must leave oneself open to pain if one is to remain open to joy. So if that's the price to pay for being able to fall in love over and over again I'll gladly take it. Happiness is all in the difference between the better and the worse, anyway. And if that makes me an emotion-junkie, then so be it. I'm not ready for zen.

I have a plan for the coming year. I'm going to learn how to write. In an actual school, not just by myself. I'll quit my job. Try to finish that master's degree. Strive to save up some money for dreams which have been laying around on a dusty old shelf for far too long. Keep running. And hopefully become more like a person I'd like to be.



I've found the secret to life
I'm okay when everything is not okay

Love and life,
Winterdragon

Friday, 27 May 2016

Review: Dreamrider

Dreamrider Dreamrider by Barry Jonsberg
My rating: 4 of 5 stars

A believable account of bullying, with a touch of the fantastic. An easy and captivating read, resonating profoundly with my tastes. Thoroughly recommended!

View all my reviews

Wednesday, 25 May 2016

All days are nights



I truly love
Which is harder to do
Than to dream of

Love,
Winterdragon

Saturday, 14 May 2016

Min första (och antagligen sista) löptävling

Idag sprang jag mitt första lopp. Lundaloppet, 10 km stadslöpning. Jag har länge varit övertygad om att tävlingar inte riktigt är min grej. Att springa med folk framför, bakom och runtomkring gör mig stressad, och folk som tittar på triggar min prestationsångest. Men när en grupp från min institution på universitetet ville ha med mig att springa i deras lag så gav jag med mig och ställde upp.

Så nu har jag gett tävlandet en chans. En timme och fjorton minuter tog det att springa den där milen, vilket väl är ungefär så lång tid det brukar ta mig att springa samma sträcka (på en höft då; jag mäter sällan vare sig tid eller sträcka särskilt noga). Längs vägen fanns det blåsorkestrar, trumband, vatten och barn som gav en high-five. Efteråt fick en bananer.

Det började tungt. Alla sprang om mig. Jag har nog aldrig känt mig så långsam förut. Och den inre frid som brukar infinna sig när fötterna rinner över marken ersattes av en gnagande känsla av att jag inte är värdig att kalla mig löpare. Efter hand blev det lättare, och en stund efter halvvägs började löpglädjen infinna sig. Men det var obehagligt att bli konstant ryckt ur sitt fokus, och så mycket asfalt och sten gjorde fötterna lite ledsna.

Jag tog mig i mål, och hittade några fler Lonesome Runners på gräset. Det var trevligt, men att höra folk prata om tider gjorde mig illamående. Så, nej. Nu har jag gett det en chans, men kan konstatera att jag nog hade rätt i att tävlingar inte är min grej. Någon mer som har motsatsen till en tävlingsinstinkt?

Kärlek och löpning,
Winterdragon

Wednesday, 4 May 2016

The joy of running

To get up before six o'clock and run in the chilly morning air. For over an hour. Before breakfast. Barefoot. This is a thing I do now. Regularly, even. Just a few years ago the very thought would have appalled me, but as it is I even find myself looking forward to it. Seeing as it was my ambition to learn to love running, I welcome this shift in personality.

Because wow, do I ever love it now. Teaching my feet to fly across mud, grass and gravel, feeling them growing stronger by the day. Learning how to breathe my way through pain and struggle until a sort of serenity makes its home in my body and movement just for the sake of movement becomes a thing. 

Even on the days when every step feels like uphill and hopelessness weighs heavy on my heart. Even then, when even running becomes an ordeal I'd rather do without, I am still thankful for the gift of moving forwards. It takes the edge off sorrow, heartache, anxiety, rage, and all other feelings I would otherwise drown in.

I dream of running long distances and in dangerous places. I'm still slow and weak, but my will is strong and I have come a long way from where I started. So I'll keep dreaming and running in parallel. For the moment I seem to be having my health back, and I'll be damned if I don't enjoy it.

Love and motion,
Winterdragon

Thursday, 28 April 2016

Twelfth Night

If music be the food of love, play on,
Give me excess of it; that surfeiting,
The appetite may sicken, and so die.



That was a most excellent staging of Twelfth Night. Not least the abundance of Shakespearean insults; their translations had me laughing almost until I cried. I think this remains my second favourite Shakespeare play (of the ones I've seen), next only to A Midsummer Night's Dream. I have yet to experience The Storm, though. In any case, this was an evening well spent. I wish I could afford this sort of thing more often.

Love and theatre,
Winterdragon

Wednesday, 20 April 2016

Review: The Kalevala

The Kalevala The Kalevala by Elias Lönnrot
My rating: 4 of 5 stars

Well, this was an experience. Even though I am unable to understand it in its original version, this translation (by Kirby) made a thoroughly enjoyable audiobook. Tragic, beautiful, and so, so epic. Just look at this:

Grew an ox in far Karjala,
Not the largest, nor the smallest,
Was the ox that grew in Suomi;
But his size was all-sufficient,
For his tail was sweeping Jamen,
And his head was over Kemi,
Horns in length a hundred fathoms,
Longer than the horns his mouth was;
Seven days it took a weasel
To encircle neck and shoulders;
One whole day a swallow journeyed
From one horn-tip to the other,
Did not stop between for resting.
Thirty days the squirrel travelled
From the tail to reach the shoulders,
But he could not gain the horn-tip
Till the Moon had long passed over.

So. That was a _middle-sized_ ox? I wonder what the big one was like. Oh, Finland...

Not to mention valuable life-lessons such as "don't bother proposing to a woman if you are contending with a younger man, because women will always go for good looks" or "do not bake a stone into a cake for someone to eat just out of spite, nothing good can come of it" or "do not let a fish eat the sun, it's just generally a bad idea".

View all my reviews