Sunday, 26 December 2010

Lucka Z

Judy Garland får avsluta min julkalender med Zing! Went the Strings of my Heart. Ja, avsluta. Jag vet att jag är svensk och att det finns tre bokstäver till i alfabetet, men här avslutas den här kalendern. Skulle någon kverulera över detta så lämnar jag det som utmaning till er läsare att avsluta kalendern genom att länka till låtar som börjar på Å, Ä eller Ö i kommentarerna till det här inlägget.

Anyways, hoppas att ni har haft kul, och i alla fall lyssnat på någonting i musikväg som ni kanske skulle ha missat annars. Har ni några synpunkter på konceptet, inläggen eller musiken så är ni varmt välkomna att kommentera. Jag har fått i gång bloggandet i alla fall, och det räcker för mig. Nu tar jag ledigt på bloggfronten fram till nyår. Vad som finns att skriva om då återstår att upptäcka, men någonting lär det allt bli. Till dess önskar jag hela bloggosfären en härlig vinter och en gott nytt år!

Så. Slut på mitt babbel. Nu får ni njuta av Judy Garland.

Saturday, 25 December 2010

Lucka Y

Ya Svoboden av bandet Kipelov finns bakom dagens lucka. Låttiteln kan översättas till "Jag är fri". Men hur kommer det sig att jag började lyssna på något så obskyrt som rysk metal? Det är tack vare böckerna i Night Watch-serien av Sergej Lukyanenko. Fantastisk bra urban fantasy som verkligen är läsvärda. Huvudpersonen Anton lyssnar på musik i sin mini disc-spelare (det var under den korta tiden första boken skrevs), då bland annat på Kipelov.

Friday, 24 December 2010

Lucka X

X är dagens bokstav, fast här snarare ett multiplikationstecken. Musiken står System of a Down för. Du står, som alltid, för din egen tolkning.


Åh, förresten. Det är ju julafton. God jul och allt det där. Så, nu kan ni återgå till att lukta på glöggen.

Thursday, 23 December 2010

Lucka W

Why does the sun shine? Ja, det kan en fråga sig. I dagens lucka besvarar They Might Be Giants denna fråga i en låt med denna titel. Ursprungligen skrevs låten av Tom Glazer år 1959.


Tio poäng till den som kan tala om vilket faktafel som förekommer i låten.

Wednesday, 22 December 2010

Lucka V

I dagens lucka hittar vi Venus as a boy med Björk. Hon gör inte bara udda och fantabulöst bra musik, hon gör märkliga musikvideor också. I den här steker hon ägg.

Tuesday, 21 December 2010

Lucka U

Upside Down. En fantastisk låt med en fantastisk Tori Amos. Jag låter er lyssna på låten i stället för att läsa mitt dravel.


"I've found the secret to life: I'm okay when everything is not okay."

Monday, 20 December 2010

Lucka T

Nu är det inte många dagar kvar till julafton, och i och med att det här ändå är en julkalender kan en julsång tyckas vara på sin plats. Här har ni därför Thea Gilmores That'll Be Christmas. Nyskriven julmusik, om ni har tröttnat på de eviga klassikerna. Även om ni inte har det så är denna väl värd en lyssning.


"Faith, hope and gluttony — that'll be christmas."

Sunday, 19 December 2010

Lucka S

Dagens lucka blir en dubbellucka — två låtar, yay! Ni skall se att det finns goda skäl för detta. Först ut är Peter Gabriels Solsbury Hill. Lyssna på den:


Vad utmärker låten? Förutom att den är fantastiskt bra och att Peter Gabriel är awesome på en hel massa sätt. Jo, den går i sjutakt. Räkna. Jodå, det stämmer. Inte den mest vanligt förekommande taktarten. Okej. Lyssna nu på den här låten:


Det är Dream Theaters Solitary Shell. Visst låter de påfallande lika varandra? Taktarten är densamma, och introna är i det närmaste identiska. Till och med låttitlarna är misstänkt lika. Så vad är det som pågår här? Är Dream Theater ett gäng usla plagiatörer (Solsbury Hill är från 1977, Solitary Shell skrevs år 2001)? Inte riktigt. Dream Theater är ett band som har hämtat mycket av sin inspiration från Peter Gabriel, och i just den här låten ville de göra det uppenbart genom att som en hyllning knycka introt från en av Gabriels mest kända låtar.

Men Solitary Shell är en låt som är värd att prata om för sin egen skull också. Det är en låt från deras konceptalbum Six Degrees of Inner Turbulence, som skildrar mentala störningar av olika slag. Solitary Shell handlar om en kille med autism. Så när ni är klara med att lyssna på taktart och ackordföljder, ta er tid att lyssna på texten också.

Saturday, 18 December 2010

Lucka R

The Raven är en mycket välkänd dikt, författad av allas vår Edgar Allan Poe. The Raven är också en låt inspirerad av denna dikt, framförd av Alan Parsons Project. Deras första skiva, Tales of Mystery and Imagination, råkade faktiskt vara ett konceptalbum där alla låtar var inspirerade av Poe's verk. Denna smått udda korp-låt är alltså vad som döljer sig bakom dagens lucka.

Friday, 17 December 2010

Lucka Q

Det finns säkert många bra låtar som börjar med bokstaven Q, men jag tar mig ändå friheten att fuska idag. Därför är det bandet Queen som får stå för kopplingen till alfabetet, med sin låt Princes of the Universe. Jag vet att låten är inspirerad av och handlar om filmen Highlander (vilket är nog så uppenbart i musikvideon), men av någon anledning associerar jag den alltid med Amber-böckerna av Roger Zelazny. Kanske för att, rent krasst, Highlander är en ganska värdelös film medan Amber-böckerna äger rätt stenhårt. Bestrid gärna mitt påstående angående filmen, men läs ännu hellre Amber-serien. Den är väl värd det. I vilket fall som helst så är Princes of the Universe en bra låt.

Thursday, 16 December 2010

Lucka P

Den där Henry VIII, alltså. Han var inte bara en jävel på att vara kung av England och att ha ihjäl sina fruar, han skrev musik också. Ett stycke med synnerligen klatchig melodi som har överlevt ända till våra dagar är Past Time With Good Company. Här i tolkning av Blackmore's Night.

Wednesday, 15 December 2010

Lucka O

Rufus Wainwright äger en av de underbaraste rösterna i världshistorien, det är jag övertygad om. Att han sedan har den goda smaken att skriva underbara låtar med fyndiga, mångfacetterade texter gör det inte sämre att lyssna på honom. För att inte tala om hans minst sagt originella idéer, som att tolka Judy Garland och William Shakespeare. Här har ni dagens låt, i originalkomposition av Rufus själv: Oh What A World


P. S. Om detta blogginlägg postades onsdagen den 15 december så innebär det att jag har lärt mig schemalägga blogginlägg så att de autopostas. Coolt, va? Det kan säkert komma till användning...

Tuesday, 14 December 2010

Lucka N

Halva den här julkalendern verkar ha gått ut på att presentera covers av olika slag. Varför? Gillar jag inte originallåtarna? Jovisst, snarare tvärt om. Att höra obekanta artister framföra sina egna tolkningar av riktigt bra, välbekanta låtar är ett utmärkt sätt att utvidga sin musiksmak. Artister och grupper väljer ofta att göra en cover eller flera på låtar av artister de inspireras av, därför att de ser upp till och respekterar dessa artister, inte för att ta något dåligt och göra något bättre av det.

Dagens exempel på detta är Apocalyptica, som började som något så udda som ett metal-band bestående av fyra cellister. På sin första skiva tog de ett gäng Metallica-låtar, arrade dem för cello-kvartett, och ljuv musik uppstod (bokstavligt talat). Numera skriver de egna låtar från scratch, och har utökat ensemblen med en trummis. Här har vi deras version av Nothing Else Matters.

Monday, 13 December 2010

Lucka M

Såhär lagom till jul passar det väl bra med en Halloween-låt från femtiotalet? Tja, varför inte. Monster Mash!

Lucka L

Lonesome Organist Rapes Page Turner. Ännu en i raden av fantastiska låttitlar. Den här gången är det Dresden Dolls som är skyldiga. Denna duo består av Amanda Palmer och Brian Viglione, och har definierat sig själv som tillhörande genren punk cabaret. De verkar dessutom ha en scennärvaro och energi som inte går av för hackor.

Lucka K

Helgen ägnades åt spelande av en massa spel och umgänge med trevliga människor, därav ingen blogguppdatering. Nu har jag kommit hem och tycks ha dragit på mig en släng av vinterkräksjuka eller någon liknande otrevlighet, så nu orkar jag ändå inte göra så mycket vettigare saker än att blogga. Varsågoda, nästa lucka...

King of Pain finns det en låt som heter. Temat passar bra så här när jag ligger och vrider mig i hög feber. Sting har skrivit den, här får ni höra Alanis Morissettes version av den. Jag tycker att hon gör en värdig tolkning.

Friday, 10 December 2010

Lucka J

Jag ska bli en byråkrat. Nja, kanske inte, men det är en fin liten låt i alla fall. Hur många av er minns Electric Banana Band? Ni vet: Banankontakt, Zwampen, Min Piraya Maja och andra hits. Det här är en av deras mindre kända låtar, som jag mirakulöst nog lyckades hitta (inspelad av en kör jag aldrig hört talas om) på YouTube. Kuriosa: jag och orkestern jag då spelade i har framfört en konsert tillsammans med Klasse Möllberg (a.k.a. Banarne). Det ni!

Thursday, 9 December 2010

Lucka I

If you want to sing out, sing out. En låt av Cat Stevens som alltid får mig på gott humör. En glad sång, i all sin enkelhet:

Wednesday, 8 December 2010

Lucka H

Happy With What You Have To Be Happy With. För denna fantabulösa låttitel står King Crimson, ett lite bortglömt band som har hållt på lika länge som Jethro Tull, Pink Floyd, Genesis och liknande gäng. I lite samma anda som dessa också, om vi nu skall prata genrer. Som i att spela lite underlig, smått psykedelisk, ganska nyskapande musik med influenser av alla möjliga stilar. Den här låten kanske är representativ för King Crimsons musik, kanske är den inte det. Intressant är den i alla fall. Lyssna på texten.

Tuesday, 7 December 2010

Vardagsrasism

En kommentar om det här med rasism, som i och med Sverigedemokraternas intåg i regeringen helt plötsligt tycks ha blivit väldigt relevant att diskutera (för det funkade visst inte att tiga ihjäl dem! *alla svimmar av förvåning*), tycks vara på sin plats. Jag varnar för att jag nu kommer att använda mig av en anekdot, en engångshändelse utan statistisk signifikans, men jag skulle vilja göra en kvasiutbildad gissning om att den är ganska representativ. Men diskutera gärna med mig om du är av en annan uppfattning.

Händelsen utspelade sig på bussen, på väg hem från jobbet. En tant i sisådär 65 års-åldern (vild gissning) steg på bussen före mig och frågade busschauffören vart bussen går. Busschauffören var, likt många busschaufförer i Lund, av ett inte helt typiskt svenskt utseende (alla i Sverige är ljushyade, blonda och blåögda, det vet ju alla) och talade med en lätt brytning. "Mot Gunnesbo", svarade chauffören, klart och tydligt och omöjligt att missförstå. Tanten var dock inte nöjd, hon upprepade frågan många gånger och hävdade att hon inte förstod vad chauffören sa. Till slut vände sig den stackars chauffören mot mig och frågade om jag förstod vad han sa, och om jag kunde säga det till tanten, vilket jag gjorde. Jag pratade antagligen betydligt mer otydligt och mumlande än chauffören gjorde, men då var det minsann inga problem att förstå. Tanten gick och satte sig och muttrade lite förtroligt (dock högt och indignerat) åt mitt håll: "Ja, jag hör ju lite dåligt, och så är det ju inte så lätt att förstå vad de där säger". Den ledsne och smått desperate chauffören svarade: "Nej, du är inte den förste att säga det, det händer mig hela tiden", vilket tanten inte bevärdigade med ett svar. Och jag bara satt där som ett fån och kunde inte komma på något att säga för att göra situationen bättre. Det blev en obekväm bussresa efter att ha fått ett exempel på rasism uppkört rätt i nyllet.

För det är just vad det är. Rasism. Det finns inget annat ord som beskriver vad den här tanten utövade. Slutsatsen jag vill stödja med ovanstående exempel är nu följande: den allmänna bilden av rasism stämmer inte särskilt bra överens med den mest vanligt förekommande, just den vardagliga. Rasism är inte bara rakade killar i kängor med hakkors på jackorna som tycker att Hitler var en hyvens kille. Den finns säkert den också, men det är inte den som är det stora problemet. Om all rasism tog sig så tydligt uttryck skulle den antagligen vara mycket lättare att bekämpa. Det är just det här subtila (även om subtil vore väl diplomatiskt att säga om tantens attityd i mitt exempel), svårt-att-sätta-fingret-på, nästan omedvetna vardagsrasismen som är grunden till problemet. Låt mig utveckla nästan omedvetna. Jag vet inte om tanten i fråga var medveten om att hon gjorde sig skyldig till ett främlingsfientligt och diskriminerande beteende. Jag vill hoppas att hon inte var det, även om många observationer har fått mig att luta åt slutsatsen att människor i grund och botten är onda.

Jag tror att en nyckel till hur rasism skall bekämpas är att just medvetandegöra det omedvetna. Att påminna alla och envar om att det inte är acceptabelt att bete sig så här, att det inte bara är ohyfsat och elakt, utan rent av riktigt farligt. Det kommer, förr eller senare, att leda till utfrysning, våld och politiska otrevligheter. Det är inte lätt! Det måste vi vara medvetna om, att det tar emot att bryta ett tänkesätt och att föra fram saker i ljuset som vi helst skulle sopa under mattan. Det är klart att det bekvämaste är att bara göra och tänka som en alltid har gjort, för att göra grova generaliseringar och tänka i grupper om "vi och dom" är ändå på något sätt inrotade mönster hos den mänskliga hjärnan. Alla är vi främlingsfientliga på något plan: vem har inte känt att vi helst umgås med dem som är så lika oss själva som möjligt? Inte nödvändigtvis för att vi ser likadana ut, utan kanske för att vi är lika gamla, har samma intressen, eller tycker likadant. Se bara på alla föreningar och klubbar, sekter, bekantskapskretsar och så vidare. Och som en viss författare uttryckte det:

"The oldest and strongest emotion of mankind is fear, and the oldest and strongest kind of fear is fear of the unknown."
— H.P. Lovecraft (Supernatural Horror in Literature)

Därför är det både skrämmande och obekvämt att bli medveten om sina fördomar, göra upp med dem och möta människor på rättvisa villkor. Men det är nödvändigt att vi gör detta om vi skall kunna leva i samma värld utan att föra krig mot varandra (och därmed mot oss själva). Det kommer att vara svårt, men vi måste, för smärtan vi får betala för den här "mentala frigörelsen" är ingenting mot vad alla som utsätts för rasism och främlingsfientlighet får uthärda varje dag. Det kommer att vara en kamp i uppförsbacke, men jag är övertygad om att det går att utrota rasismen, och att det måste börja med kunskap. Kunskap, och modet att våga öppna ögonen och ta den till sig!

Låt oss rädda världen med kunskap, mod och vänlighet
Winterdragon

Lucka G

Som astronomistudent och tillika Monty Python-fan känner jag mig nödgad att tilldela dagens lucka Galaxy Song. Klatchig melodi och allt, synd bara att de där engelsmännen envisas med att använda helt obegripliga enheter. Mäta tryck i pounds per square inch, seriöst? *mutter mutter* Anyways! Enjoy the music:

Monday, 6 December 2010

Lucka F

Under helgens konsert med orkestern jag spelar i framfördes bland annat ouvertyren till Beethovens opera (ja, han skrev bara en) Fidelio. Trevlig musik. Här har ni den, dock ej uppförd av Akademiska Kapellet.


Lucka E

Hasse och Tage är väl två hjältar som inte kräver någon närmare presentation. Okej då, här är en närmare presentation: Hasse Alfredsson och Tage Danielsson. Det får räcka. Här är deras Elektricitetsvisa:


Lucka D

Helgen var hektisk, med jobbande under nätterna och mycket musicerande under dagarna. Därav inget bloggande. Nåväl, nu är jag utsövd igen, och tar igen det med nästa lucka i min Musikaliska Julkalender.

Death death (devil devil devil devil evil evil evil evil) song är den fantastiska titeln på en låt av Voltaire, en annan intressant, bra och lite underlig artist som helt klart förtjänar en plats i min julkalender. I övrigt låter jag sången tala för sig själv.

Friday, 3 December 2010

Lucka C

Creep. En låt av Radiohead, som ni med stor sannolikhet är bekanta med. En mindre sannolik, dock intressant, tolkning av denna låt står Amanda Palmer för. Ni kanske har hört talas om henne. Om inte, tag tillfället i akt att introduceras till denna fantastiska musiker. Vanligtvis återfinns hon bakom ett piano, här kan hon beskådas med sin magiska ukulele:

Thursday, 2 December 2010

Lucka B

B som i - vadå? Bach så klart! Det vore en miss att prata om min musiksmak (eller musik över huvud taget) utan att nämna herr Johann Sebastian Bach. Men dagens ungdom skulle väl somna vid blotta tanken på klassisk musik, så låt mig presentera Jethro Tull's tolkning av en gammal bourrée ur en svit i E-moll för luta. Bach vänder sig säkert i sin grav - men det svänger!

En musikalisk julkalender: Lucka A

Aight, efter lite slösurfande och runttrillande på främmande människors bloggar har jag fått lite inspiration. Så här ser min plan ut för att få fart på det där jäkla bloggandet: Under december skall jag skriva ett inlägg varje dag (okej, fail, men jag får ta igen det med två inlägg idag för att kompensera). Mönstret kommer att vara enligt alfabetet (A,B,C, ... ja, ni fattar, en bokstav per dag) på temat musik. På köpet får ni lära känna min musiksmak och kanske till och med upptäcker något nytt.

Eftersom jag inte använder mig av Spotify tänker jag länka till YouTube-videor där det är möjligt. Hittar jag inte låten jag tänker babbla om så är ni välkomna att kontakta mig (lämna en kommentar med e-postadress, den kommer inte att visas för andra) så kan jag skicka över den. Då kör vi!

Absolutely Cuckoo heter första låten på skivan 69 Love Songs med Magnetic Fields. En söt liten låt med ett djupt budskap och allt det där. Eller kanske inte. Jag tycker att den är trevlig i alla fall. Avgör själva:


Snö, födelsedag och en fin helg

Så nu är jag här igen, i färd med att komponera ännu ett fyndigt blogginlägg. Nej men ärligt. Det går ju sämre än någonsin med uppdateringsfrekvensen, trots att det motsatta var tänkt. Vadan denna brist på inspiration? Ingen aning, saker att skriva om finns det ju alltid. Det kanske är motivationen som fallerar. Får meditera över det. Skall bara lära mig meditera först.

Hur som helst. Jag har gått och blivit ett år äldre sedan sist. Eller tja, på pappret i alla fall. Jag har inte gjort några relativistiska tidsresor och åldrats 365 dagar på två veckor. Numera kan jag stoltsera med att ha uppnått den högaktningsvärda åldern 21 år. Jag är nu gammal, vis och skäggig. Fast antagligen ingetdera. Nog om den saken, så intressant var inte det hela.

Något som är mer värt att glädjas åt är att det är en massa minusgrader ute och ett tjockt, fint snötäcke att pulsa fram igenom (vilket jag är så illa tvungen till eftersom cykellåset har frusit fast). Vinter i Skåne. Ofattbart, men jag njuter så länge det varar. Tystnaden, mjukheten, ljuset i mörkret, lugnet, kaoset. Varma drycker, filtar, tofflor och mössor. En god bok framför den imaginära brasan. Mys.

Kalas, nog med tårta för att täcka ett årsbehov, att träffa släkt och vänner, och att bli ihågkommen med grattishälsningar av en massa snälla människor gjorde min helg underbar. Nu är det stressvecka med massor att göra. Men det är roliga saker. På söndag är det konsert med orkestern: eep! Men det skall nog gå bra. Och i morgon är det labb skittidigt, så sömn vore nog av nöden vid det här laget. God natt, för den här gången.

Let it snow, let it snow, let it snow...
Winterdragon

Friday, 19 November 2010

Kollektivtrafik - en klassfråga

Nä, nu kan jag inte hålla tyst längre. Dags att uttrycka min indignation över världens orättvisor igen. Det här med kollektivtrafik, alltså. Den politiska frågan om Hur Vi Skall Få Folk Att Förflytta Sig På Ett Miljövänligt Sätt. Det är ju bra och så att politikerna och De Allmänna Debattanterna tar upp frågan och till och med erkänner att det här med biltrafik är ingen höjdare egentligen, hur den än vrids och vänds på. 

Den fundamentala frågan som ställs brukar vara just "hur skall vi få fler människor att åka tåg, buss, spårvagn, cykel, hoppstylta, etc. i stället för att åka bil och flyga?". Det är alldeles lysande: det är en klart viktig angreppspunkt värd att grubbla över. Bra jobbat, ta en kaka! Hur bära sig åt för att åstadkomma detta då? 

Sänka priserna på kollektivtrafiken kan ju tyckas vara den självklara lösningen, men nä! Ingen vill väl åka tåg bara för att det är billigt? Bygga ut järnvägarna och bussturerna så att det blir fler avgångar och lättare att ta sig fram, då? Äsch, folk som bor på landet gör väl det för att de skall slippa ta sig in till stan. Planera ett nätverk av cykelvägar som gör det snabbt och smidigt att ta sig runt på cykel? Men kom igen alltså, nog för att vi låtsas som att vi har något värt att kallas miljöpolitik såhär i valtider, men bilar måste ju ändå få högsta prioritet! (Fast jag måste erkänna att det ser helt okej ut med cykelbanor här i Lund. Tror inte att jag kan säga detsamma om någon annan svensk stad, dock.) 

Okej, okej, så mina förslag är inte raffinerade nog för att fungera i ett ekonomiskt *hostkapitalistiskthost* hållbart samhälle där den Fria Marknaden är gud. Vad är era förslag då? Eluttag och internet på alla bussar och tåg är en klart viktig grej att ordna! Jamen det är väl klart, att jag inte tänkte på det, dagens människor måste ju kunna utnyttja sin värdefulla förflyttelsetid till att göra vad-det-nu-är-för-viktigheter-som-affärsmänniskor-har-för-sig-på-internet (blogga, kanske? hah). Bekväma säten, morgontidningar, dyrt kaffe och mackor som av priset att döma har skivade guldtackor som pålägg? Givetvis! Vem skulle vilja sätta sin fot på ett tåg utan dessa livsnödvändigheter? Förstaklassbiljetter för att slippa sitta i samma vagn som Slöddret och få någon decimeters extra utrymme för benen. Genialt. Javisst ja, vi kan väl passa på att höja priserna när vi ändå är igång? Det gör tåget attraktivt och konkurrenskraftigt

Nej men seriöst. Får jag höra ordet "konkurrenskraftig" en gång till går jag och kräks i en fontän. Varför skall pretentiöst lyx-krimskrams för att få de övre klasserna att åka tåg när andan faller på prioriteras framför att se till att alla har råd att förflytta sig över huvud taget och att tågen kommer fram i tid? Alla vi som inte har möjlighet att stå där varje morgon i själskval: "Hum, skall jag ta bilen idag också, eller skall jag göra en uppoffring och ta bussen, trängas med packet, vara klimatsmart och känna mig som en bättre människa?" Alla vi som inte har råd att ha en biljävel, utan är så illa tvungna att åka buss eller tåg varje dag oavsett vad det kostar? Som snart inte har råd med det heller, eftersom prissänkningar (som sagt) inte verkar vara något som prioriteras. Som cyklar allt från några kilometer till några mil varje dag - inte för att göra en uppoffring för miljön, inte för att praktisera en hälsosam livsstil, utan helt enkelt av nöd. För att vi helt enkelt inte har råd med något annat. Var får vi plats i diskussionen?

Miljöfrågan, och i synnerhet transportfrågan, är i högsta grad en klassfråga! Men som så ofta verkar den politiska debatten när det kommer till saken vara mer rotad i ett fåtals ekonomiska intressen än i verkligheten.

Blaha blaha,
Winterdragon

Wednesday, 17 November 2010

Snörvel

Blech. Ännu mer sjuk. Trodde att jag hade tillfrisknat, så jag gav mig iväg och jobbade. Det visade sig vara ett misstag. Nu dunkar huvudet, jag har feber, snuva och hosta och är allmänt borta. Orkar inte göra något vettigt alls. Inte ens blogga om något intressant. Suck. Jag borde skaffa mig ett immunförsvar...

Oh well. Tillbaka till thédrickandet och ätandet av hjärnor. Eller vad det nu är zombier gör. Jag framstår nog lite som en i nuläget.

Huuurgh,
Winterdragon

Friday, 12 November 2010

Host, hack

Sjuk. Hurra. Toppar kvällen med varmt thé till min stackars hals, en massa frukt och en Bergman-film.

Och historiens längsta och mest intressanta blogginlägg. Bah, idag är inte min dag...

Host och självömkan,
Winterdragon

Monday, 8 November 2010

En otroligt raffinerad ordvits

Om du är dålig på att sikta med hammaren kan du bli tumslagare!

Ha. Ha ha. (Skyll inte på mig, skyll på mitt undermedvetna. Jag lär ha mumlat ovanstående fras i sömnen i morse...)

Tuesday, 2 November 2010

Hej November!


November månad är kommen, och min väggalmanacka pryds av bilden ovan. Passande? Nja, egentligen tycker jag att november är en ganska trevlig månad. Klockan har ställts tillbaka, och världen har återgått till den normala ordningen. Det regnar större delen av tiden, och snart orkar inte ens de sista löven hänga kvar länge. Men höstluften luktar gott, och jag har det ganska bra. Jag har jobb, jag pluggar, och jag överlever. Skriver inte så mycket som jag borde, men skall nog ordna sig det med. Även om det mest blir vardagspladder ett tag till.

Jag trivs med mitt jobb i alla fall, även om det stundtals är ganska kaotiskt. Igår blev det strömavbrott mitt i en planetarievisning. En elektriker tillkallades, och efter någon timme kunde det konstateras att någon lymmel hade tryckt på en nödstoppknapp som olämpligt nog var kopplad till planetariet. Det där med elkablar som leder hit och dit är jag inte haj på för fem öre, men jag tycker lite synd om dem som inte fick se hela visningen. Det brukar vara uppskattat annars. I lördags fick jag en kram av en liten unge som var förvånansvärt lyrisk över att ha fått sitta still i 40 minuter och titta på projicerade stjärnor.

Barn, ja. Vanligtvis är jag lite rädd för dem (och dem för mig, av anledningar som går mig förbi), men det är riktigt roligt att experimentera med ungarna som kommer till Vattenhallen. Med, inte . Sorry. I torsdags skulle vi göra "läsk" av saft, citronsyra och bikarbonat. Jag frågade åttaåringarna om de visste vad bikarbonat var för någonting, och en liten parvel räckte entusiastiskt upp handen:

"Jag vet! Det är något man får från bin, eller hur?"

Det hade jag, med all min skicklighet inom ordvitsandets ädla konst, aldrig tänkt på förut. Barn kan vara rätt underhållande ändå, i lagom doser. Nu, tillbaka till höstrusket och pluggandet.

Ha en bra månad. Det tänker jag ha.
Winterdragon

Wednesday, 27 October 2010

Stephen Fry och ord är en bra kombination

Jag måste erkänna att min inre språkpolis fick sig en tankeställare när jag såg det här. Se den gärna, det är Stephen Fry som pratar om språk och språkfascism, och det är riktigt coolt:


Winterdragon

Det Regnar i Ragnars Rabarberrabatt

Regnet strilar oupphörligen, och det mörknar allt tidigare. Trots regnkläder, stövlar och sydväst blir jag kall och blöt så fort jag sticker näsan utanför dörren. Idag hade jag helst legat kvar under täcket, men trots allmän brist på energi har jag masat mig iväg till en massa ställen. Folk är lika blöta och kalla som jag, och allmänt vresiga. Nog för att jag brukar tycka att hösten är ganska trevlig, men dagar som dessa känns det verkligen som om hela världen gör allt för att få mig deppig. Den lyckas nästan, men inte riktigt. Nu sitter jag och torkar upp och värmer mig med en kopp thé. Känner mig ganska tillfreds, men sömnig. Skulle helst gå och lägga mig direkt, men jag har lovat mig själv att vara produktiv idag.

En glad nyhet är att jag äntligen har fått hem min kära cello från reparatören! Den låter bättre än någonsin, och jag har verkligen saknat att spela på den. Nu kan jag öva igen. Känns skönt, för det är inte bara nödvändigt för orkesterspelandet, det är också jävligt terapeutiskt.

Thé och höstrusk,
Winterdragon

Saturday, 23 October 2010

Arbete och nattliga funderingar

Jobbhelg. Har jobbat natt med tidningar i regn. Och dag fast i mörker i planetariet. Om sex timmar börjas det igen, och sedan en halvdag till i planetariet. Utmattande, och smått vansinnesframkallande, med så skumma tider. Men det är inte för jämnan, och jag klagar inte. Är glad över att ha jobb. Det är till och med lite mysigt med tidningsjobbet, trots allt trappspringande och slit. Precis när jag är färdig och är på väg hem. Någon gång mellan fem och sex på morgonen. Alldeles innan det börjar ljusna. Allt är stilla och tyst. Mörkt, så när som på gatlampornas smått bittra ljus. De sista studenterna har raglat hem från sina festligheter, och ingen har börjat ge sig av till jobbet än. Just den stunden är nog min favorittid på dygnet. Under några flyktiga ögonblick känns det som om jag har hela världen för mig själv. När världen tycks ta en andningspaus från Mänskligheten. Då känns det trivsamt att existera.

Hoppas på en regnfri natt,
Winterdragon

Thursday, 21 October 2010

Instinctiv

Att det skall vara så svårt att hitta en ordentlig musikspelare till datorn. I början av året skaffade jag en Mac, och hann inom en vecka bli allergisk mot iTunes. Tidigare var jag Linuxanvändare, och då tyckte jag att Banshee var en helt okej spelare, även om den inte verkade tåla särskilt stora musiksamlingar. Den ville dock inte ens låta sig installeras på min kära Mac, trots att det i teorin skall finnas stöd för OS X. Så jag har sedan dess använt Songbird. En i grunden mycket trevlig musikspelare, med massa tuffa funktioner och både användbara och överflödiga extensions. Dessvärre är den något av en besvikelse när det kommer till prestanda. Den äter systemresurser till frukost, och laggar ändå en hel del i gränssnittet när musiksamlingen överstiger sådär 10000 låtar (vilket den gör). För att inte tala om alla buggar, som bara tycks bli fler för varje uppdatering, och att den inte klarar så många filformat. Kort sagt: jag var less på skräpet, men lyckades inte heller hitta någon som var bättre. Visst, VLC kan spela alla filformat du kan tänka dig, men jag vill ha ett fint litet bibliotek inbyggt i spelaren att gräva runt i.

Så idag stötte jag av en slump på Instinctiv. En minimalistisk spelare ändå med de mest väsentliga funktionerna som kan väntas av en spelare. Den tar över 50 filformat och verkar inte ha några som helst problem med stora musiksamlingar. Visst, det är några saker jag stör mig på, men överlag verkar den vara en trevlig musikspelare, och den fungerar bra. Den gör sitt jobb, vilket ändå är högsta prioritet just nu.

On the plus side:
+ Klarar över 50 filformat (vilket innebär att jag kan lyssna på all min musik, yay!)
+ Gratis
+ Smidig sökfunktion
+ Fungerar på Mac
+ Resurssnål
+ Minimalistisk. Den spelar musik, och den gör det bra.

On the minus side:
- Ej open source (än)
- Fungerar endast på Mac (än så länge)
- Går inte att ändra information på eller ta bort låtar
- Minimalistisk. Saknar många tuffa funktioner som Songbird hade.

Well, den är det bästa jag har kommit över hittills, sammantaget. Har någon några tips om bra musikspelare för Mac så säg hemskt gärna till.


Quite pretty, isn't it?


Hej då Songbird, hej Instinctiv!
Winterdragon

Wednesday, 20 October 2010

Snö och ljusare framtidsutsikter

Det är den 20:e oktober, och allt kommer att ordna sig. Mina ekonomiska problem är lösta inför den närmast kommande framtiden, och det känns som om en hård dubbelknut håller på att lösas upp i min mage. Jag kan andas igen, jag kan slappna av. Och leva på annat än nudlar och linser och mat hittad i containrar. Mer pengar gör antagligen inte lycka, precis som de som kallar sig experter säger, men skillnaden mellan att inte ha pengar och att klara sig är en klar lyckotröskel. Att vara totalt pank är oändligt mycket mer stressande än en annalkande tenta, om än på ett helt annat sätt. Det är inte en lika omedelbar panikstress, utan bara en gnagande osäkerhet gällande huruvida en skall ha någonstans att bo eller något att äta nästa månad.

För att inte tala om hur pinsamt det är. Nu umgås jag lyckligtvis inte med folk som skulle få för sig att slänga ut mig ur bekantskapskretsen för att jag inte har några pengar på kontot, men det är ändå genant att inte kunna hänga med ut och gå på bio, eller ens käka en falafel. Eller att kunna resa och hälsa på folk. Lite besvärligt och nästan handikappande, men visst finns det många goda ting i livet som är gratis. Här i Lund finns mycket att hitta på som inte kostar pengar, och bara vanligt hederligt umgänge är inte fel det heller. Jag har folk som bryr sig om mig och hjälper mig i dessa tuffa tider, och det är jag oerhört tacksam för. Om så bara för moraliskt stöd.

Men nu har den omedelbara paniken lagt sig, och jag kan börja leva någorlunda normalt igen. Efter att ha tiggt s.k. Ekonomiskt Bistånd, hur förnedrande är inte det? Jag är en sån där äcklig parasit på samhället som inte lyckades hitta ett jobb när det behövdes och som inte var förutseende nog att ha några miljoner undanstoppade på banken. Det är inte något jag är stolt över, och processen kändes mer utlämnande och obehagligt granskande än en doktorsavhandling om mitt sexliv skulle ha gjort, men jag är tacksam. Glad över att jag kan få fortsätta existera trots att jag inte är så jävla lyckad som jag borde vara (enligt rådande krav på medborgarna).

Så nu kan jag fokusera på saker och ting i lugn och ro. Jag fortsätter jobba i Vattenhallen och Planetariet, vilket är jättekul, jag lär mig nya saker varje dag. Jag fortsätter jobba som tidningsbud, vilket är mindre kul, men välbetalt de få timmar jag jobbar, och intressant på sitt sätt. Jag söker jobb, och läser när jag har tid över. Njuter av hösten. Det har varit förbaskat fint höstväder, och promenader är ett trevligt och gratis tidsfördriv. Ikväll föll den första snön, och det väntas bli frost i natt. Snö, i oktober, i Skåne! Ett smärre mirakel, men ett trevligt sådant. Det får mig att känna hopp.

Snö och hopp inför framtiden,
Winterdragon

Wednesday, 13 October 2010

The miseries of life

Damn it, det går riktigt segt det här med att blogga. Jag känner inte att jag har mycket relevant att tillägga till Den Allmänna Diskussionen just nu. Gudars, vad tråkig jag är. Fast jag skulle förmodligen framstå som än tråkigare om jag faktiskt dagligen uppdaterade om alla mundaniteter (ja, det är ett ord, nu är det i alla fall det) som utgör min tillvaro för närvarande. Som att överleva ekonomiskt, bekämpa ångest och så vidare. Ni får göra som jag och trösta er med en katt i stället för intressanta blogginlägg:


"There are two means of refuge from the miseries of life: music and cats."
- Albert Schweitzer

Thursday, 7 October 2010

I've found the secret to life


Nu har jag ägnat mig åt nästan två veckors icke-bloggande. Orsaken till detta har varit en del så kallade IRL-problem som jag har varit osäker på om jag skall delge här. Men vad tusan, det enda sättet att komma förbi dem för att kunna skriva något vettigt verkar vara att klaga av mig lite. Så varsågoda, här har ni min livssituation om ni är intresserade.

Den här hösten har minst sagt inte riktigt blivit som planerat. Det var ju egentligen en lysande liten plan. Att jag skulle ägna sommaren åt att plugga, klara de där resttentorna i slutet av augusti, och fortsätta med nästa fysikkurs. Bli en bättre student, skaffa studieteknik (vad är det? går det att äta?) och så vidare. Någon reservplan behövdes inte, för jag skulle inte misslyckas. Om jag misslyckades skulle allt vara kört; en situation inte värd att planera för.

Nu föll det sig som så att jag inte klarade en enda av de där förbaskade tentorna. Varken matten eller kvantmekaniken. Så här i efterhand kan jag konstatera att det var det gamla vanliga som gick fel - för mycket att fokusera på, vilket ledde till för mycket stress, vilket ledde till handlingsförlamning. Jag är jävligt dålig på att hantera stress på ett konstruktivt sätt. Har alldeles för lätt för att sugas in i eskapism av diverse slag och hoppas att jag lyckas ta i tu med allt som måste göras i morgon. Alltid i morgon. Problemet är att det aldrig tycks bli i morgon. Det är alltid i dag, hur många nätter som än passerar.

Så jag misslyckades. Så värdelöst dåligt av mig, jag är inte värd att få plugga på universitetet. Hejdå glorifierad självbild och lysande framtidsutsikter. Ja, så kändes det till en början. Sedan slog mig verkligheten i ansiktet och jag insåg att jag levde ändå. Mitt liv var inte slut, och inte mina chanser heller. Inte om jag inte låter ett nederlag vara anledning nog att ge upp allt. Inte för att jag har några grandiosa framtidsplaner, eller skyhöga ambitioner heller för den delen. Jag vill läsa för att jag är jävligt nyfiken och intresserad av det här sabla ämnet jag har valt att fokusera på, och för att jag helt enkelt älskar att lära mig. Det här med en utbildning kan säkert komma till användning sen när det är dags att växa upp och göra något konstruktivt av mitt liv, men jag studerar inte för att jag vill bli något. Jag studerar för att jag vill göra något.

"I don't know that I ever wanted greatness, not on its own. It seems rather like wanting to be an engineer, rather than wanting to design something - or wanting to be a writer, rather than wanting to write. It should be a by-product, not a thing in itself. Otherwise, it's just an ego trip."
- Roger Zelazny (Prince of Chaos)

Right. Så mycket har jag klart för mig. Jag skall lyckas kämpa mig till en masterexamen i astronomi, förr eller senare. So what att det inte blir raka vägen med VG helt igenom? Håll käften, inre perfektionist. Du har fått mig att springa med huvudet före in i en bildlig vägg två gånger innan, jag tänker inte låta dig göra det igen. Jag kan överleva och vara jävligt stolt över vad jag lyckas åstadkomma ändå.

Så nu har jag studieuppehåll, försöker plugga igen mina rester, och hänger på Arbetsförnedringen. Har lyckats fixa två jobb, inga med hjälp av af dock. Dels planetariet och Vattenhallen, vilket är skitkul och lärorikt. Dessutom har jag blivit tidningsbud, ett jobb vars arbetstider antagligen kommer att driva mig till vansinne, men där jag åtminstone får bejaka nattugglan i mig. Två jobb. De ger inte tillräckligt med pengar för att överleva, but I'm getting there. Hoppas jag. Det här med ekonomi går inte helt lysande just nu. Som grädde på moset havererade min cello i lördags; stallet flög bort med ett KABLAMM som fick hela orkestern att tystna och titta på mig. Några tusen i reparationskostnader var ju inte direkt idealt för mitt redan tömda konto.

Saker går alltmer åt skogen. Men bortsett från det ständiga gnagande i magen som ekonomisk ovisshet innebär så är jag förvånansvärt glad ändå. Kanske är det bara villfarelse, men jag känner mig omsluten av en tät "det ordnar sig"-dimma. Jag är inte död än. Allt annat går att lösa.

"I've found the secret to life: I'm okay when everything is not okay."
- Tori Amos (Upside Down)

Friday, 24 September 2010

Höstdagjämning och Merkuriusjakt

Klockan är nio, och jag har varit vaken i tre timmar. Det är inte ofta jag kan skryta med en sådan bedrift. Så vadan denna plötsliga trotsan av morgontröttheten? Nörd som jag är hade jag gett mig tusan på att få syn på Merkurius, som skall vara synlig strax före soluppgången i öster nu i dagarna. Men nej, även den här gången undkom den lymmeln. I stället ägnade jag en halvtimme åt att se Sirius blekna bort. Fint förvisso, jag minns knappt när jag såg en soluppgång senast, men jag skulle bra gärna vilja fånga den där flyktiga lilla planeten. Nåväl, bättre jaktlycka nästa gång, antar jag. Det fanns ju åtminstone en fullmåne att beskåda, så där härligt ostgul att jag blev påmind om att jag inte fått någon frukost, och gick hem för att åtgärda denna galenskap.

On a happier note, i natt var det dessutom höstdagjämning. Härifrån blir det bara mörkare, och nu är dygnets mörka timmar i majoritet. Fler möjligheter till stjärnskådning! Yay! Nu önskar jag bara att vädergudarna vill se till att det är klart väder på måndag kväll. Gärna i kväll och på lördag också för den delen, för då är det jippo på Astronomihuset härstädes.

För övrigt så har jag fått världens bästa jobb. För en okvalificerad astronomistudent, vill säga. På lördag håller jag min första planetarievisning, woo! Det är rätt awesome att ha hittat ett jobb där jag har nytta av att kunna peka ut stjärnbilder. Oh well, nu skall jag ta tag i min dag, och allt det där. På återseende!

Mörker och klara skyar,
Winterdragon

Thursday, 23 September 2010

NeoVapori

Wheey, jag överlevde mitt första lajv! Och hade förbaskat roligt, till på köpet. Är fortfarande inne i ett slags tillstånd av euforiskt steampunk-mys.

Jag spelade Katarina Äskebjär, forskarassistent. Professorn jag assisterade var Wilbur Balthazar Arcturus Bärnsten. Porträtt kan beskådas nedan:

Professor Bärnsten (foto: Maria Rodén)

Vad ni ser är alltså resultatet av professorns senaste experiment. I egenskap av gnista (för förståelse för konceptet, läs Girl Genius, en för övrigt helt lysande webbserie) hade professorn fått den brillianta idén att om han kunde göra sig av med alla distraktioner i form av kroppsliga behov (det är ju förståeligt, vem skulle inte drivas till vansinne av att inte kunna arbeta dygnets alla timmar?) så skulle han kunna tänka mycket klarare och bli den mest framstående forskaren genom tiderna, medan assistenter skötte det fysiska jobbet åt honom. Ingreppet lyckades, professorn är vid liv och kan kommunicera genom universaltransmitterarmottagaren (professorns egen uppfinning) som gör att han uppfattar både ljud och ljus, och kan göra sina tankar hörda genom att sända ut hjärnvågor till Katarinas hörlurar (lämpligt nog kalibrerade efter just hennes hjärnvågor) där de översätts till tal. Eftersom professorn forskade i naturvetenskap gav konceptet mig upplägg för oändligt många kvasivetenskapliga galenskaper i steampunkanda. *mys*

Någonting gick dock inte helt planenligt. Livet som en hjärna i en burk tycks ha drivit professorn till vansinne, och han har förvandlats till en svamlande galning. Katarina står nu ensam kvar att försöka råda bot på professorns sinnesförvirring efter att universitetet och de andra assistenterna gjort sitt bästa för att tvätta sitt rykte från fiaskot och all association med professorn.

Det var absurt, bisarrt och mycket underhållande. Jag fick reaktioner av alla möjliga slag, och fler kreativa förslag på vad som skulle kunna lösa problemet än jag kunde räkna. Professorns personlighet utvecklades också under lajvet, och jag hittade på saker i stundens ingivelse som jag inte hade tänkt på tidigare. Improvisation är faktiskt ganska skoj. Bland annat visade det sig att professorn (när han var vid sina sinnes fulla bruk) hade haft en försmak för blodiga djurförsök. Nitroglycerin kommer säkert att användas som framtidens råttgift, men milda makter så kladdigt laboratoriet blev!

Och svamlandet. En typisk konversation med professorn kunde arta sig något i den här stilen:
"God morgon, professorn!"
"Sjutton björnar och en fuga."

Nu har jag babblat på om min karaktär, och ja, hela konceptet blev oväntat lyckat. Tilläggas bör att lajvet var ganska awesome på en massa andra sätt. Jag blev sjukt imponerad över alla fantastiska steampunkiga kreationer som folk hade sytt och fixat ihop, och lite förlägen över att jag inte sydde ett stygn inför lajvet. För att inte tala om alla intressanta karaktärer och trevliga lajvare. Massor av cred till arrangörerna som lyckades genomföra en vision galen som denna på ett riktigt bra, om än förvirrande, sätt.

Jaha, tillbaka till verkligheten. Så gott det nu går, när jag har en burk med en hjärna stående i bokhyllan.

Mer steampunk åt folket!
Winterdragon

Val och delfiner

Ja, jag har inte så mycket intelligent att säga om valets utgång. Utom att det tycks ha blivit det värsta tänkbara. Jag är rädd, ledsen och arg, och ser inte fram emot de kommande fyra årens politiska beslut. Det enda som väl kan betraktas som en gnutta positivt med att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen är att nu tvingas de övriga partierna faktiskt kommunicera med dem, och bemöta främlingsfientligheten med vettiga argument i stället för att försöka tiga ihjäl åsikterna. Borde det inte vara uppenbart vid det här laget att det inte fungerar? Det går inte att göra sig av med något som en inte vill ta i ens med tång...

On a happier note: jag har varit på lajv! Men det är ett så pass positivt ämne att det förtjänar ett eget inlägg, så att det inte solkas av politiska sorgebesked.

Friday, 17 September 2010

Steampunk och lajvskräck

Om några timmar åker jag iväg på mitt livs första lajv. Är lite smått skräckslagen. Jag som är alldeles för blyg, hur skall jag lyckas prata med en massa främmande människor? Nåväl, jag får väl lajva att jag är modig... Steampunk. Det lär bli kul. www.neovapori.se, för den nyfikne.

Well, I'm off packing! Återvänder på söndag, förutsatt att jag överlever. Då blir det valvaka, vilket faktiskt känns betydligt mer nervöst och ödesmättat...

Högerpolitik och skelett i garderoben

Nu har jag röstat. Uppmanar alla som har samma privilegium att göra detsamma. Rösta på vilket parti ni vill, men reflektera en stund över den här listan innan ni lägger er röst på något parti ur Alliansen.

Så här har moderaterna tagit ställning genom tiderna:


•1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej till sjukkassan.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
Jahaja. Där har vi Det Nya Arbetarpartiet, som beskyller Vänsterpartiet för att ha en antidemokratisk historia...

Monday, 13 September 2010

Höst och intellektualism

September, oktober, november. Höstmånader, per definition. Då är det alltså höst nu. Den vädermässiga definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ligger mellan noll och tio plusgrader med negativ derivata. Då är det fortfarande sommar. Den astronomiska definitionen säger att det är ett par veckor kvar, då höstdagjämningen inträffar den 23 september. Hur höstligt det än luktar ute, hur gula löven än är och hur många kyliga regnväder som än härjar tänker jag därför för tillfället bejaka min inre astronom och leva i övertygelsen att det fortfarande är sommar. Smått masochistiskt, eftersom jag inte ens gillar sommaren. Egentligen, på ett praktiskt plan, gör det väl ingen som helst skillnad heller. Det är bara det att hela grejen med sinnestillstånd är sjukt viktigt för mig. Alldeles för viktigt, om jag kunde släppa saker direkt utan att reflektera kring dem i en halv evighet och sedan associera och analysera sönder dem så skulle jag säkert bekymra mig mindre. Kanske vara gladare. Men det är kanske priset för att ha begåvats med ett någorlunda vetenskapligt tänkesätt. Att vara så att säga "intellektuell". Jag avslutar denna associationskedja med ett citat angående just intellektualism som jag stötte på i en bok min kära mor tyckte att jag skulle läsa, och som jag (trots att den inte faller inom någon genre jag normalt läser) varmt kan rekommendera:

"... på tal om intellektuella... Det är lätt att klämma till dem, va... Ja, det är så förbannat lätt... Oftast är de inte särskilt muskulösa, och dessutom gillar de ju inte att slåss... Det är inte mer upphetsande för dem än stöveltramp, medaljer och feta limousiner, så det är ingen större uppoffring... Man behöver ju bara slita ifrån de där klantarna boken, gitarren, pennan eller kameran för att de ska vara helt värdelösa... Förresten är det ofta det första som diktatorerna gör: slår sönder glasögon, bränner böcker och förbjuder konserter, det står dem sällan dyrt och det kan förhindra många motgångar... Men vet du, om att vara intellektuell betyder att älska att lära sig, att vara nyfiken, uppmärksam, att beundra, röras, försöka förstå hur allt hänger ihop och att försöka gå och lägga sig lite mindre dum än dagen innan, i så fall ja, då erkänner jag mig skyldig till allt: jag är inte bara intellektuell, jag är dessutom stolt över att vara det... Otroligt stolt till och med..."
- Anna Gavalda (Tillsammans är man mindre ensam)

Friday, 10 September 2010

I bleed on your panini!

I brist på kreativa ämnen att skriva om, alternativt för att testa mina skills i att stoppa in videor i blogginlägg (jag vet, det är  hi-tech), så får ni här en liten fin video att roa er med.


Den där Bill Bailey. Vilken snubbe, va?

Wednesday, 8 September 2010

Visdomständer och dödsångest

Har inga revolutionära åsikter eller ens halvhjärtat propagerande att komma med idag. I stället får det bli småbanala skildringar av verkligheten. Främst min verklighet. Bear with me.

Gick till säng i förrgår kväll med en sjujäkla tandvärk i en visdomstand, en käke som inte ville öppna sig och en halvt igensvullen hals. Vaknade med förvärrat tillstånd och ägnade några timmar åt att försöka få i mig frukost. En hel del smärta senare lyckades jag. Intalade mig att det nog inte var så farligt och att det skulle gå över av sig själv. Kanske är jag överdrivet skeptisk mot värktabletter, men jag hade nog inte lyckats svälja dem ändå.

Uträttade diverse ärenden, fick ett jobb (!), kom hem. Ringde sjukvårdsupplysningen, bara sådär i fall att. Blev hänvisad till tandvården, ringde dit. De lät mycket bekymrade och tyckte att jag borde ha ringt omedelbart, och att jag inte borde gå och lägga mig i mitt tillstånd ifall halsen skulle svullna igen helt och jag skulle få slut på luft och kvävas och dööö. Fick akuttid, cyklade dit. Var skiträdd, hade dödsångest och såg hemska bilder framför mig där jag fick decimeterlånga nålar instuckna i min hals.

Men jag överlevde, obviously. Tandläkartanten tyckte synd om mig, petade lite på tandköttet över min visdomstand som visade sig ha en infektion som spridit sig ner i halsen. Happens all the time, tydligen. Fick penicillin (jävla stora tabletter som är ett helvete att svälja när halva halsen är blockerad) som skall råda bot på eländet.

De verkar faktiskt hjälpa. Jag behöver inte kämpa som en idiot för att lyckas svälja längre, och det gör marginellt mindre ont i käken. Den är fortfarande rätt fastlåst, dock. Sov som en sten i natt, vaknade inte ens när väckarklockan ringde, och ägnade tydligen halva natten åt att jama åt katten. Har inget minne av det. Idag är jag mest groggy och allmänt oinspirerad. Men det ordnar sig. Min tandvärk skall ju gå över.

Lycka kan vara något så enkelt som att inte ha ont.
Winterdragon

Monday, 6 September 2010

Rösträtt - om kunskap och makt

Störande av söndagsfriden uteblev. Saker blir sällan som det var tänkt. Dåligt, och så vidare. Nåväl, då får det bli måndagspläderande i stället. Till den så kallade pudelns kärna: politik.

Angående det här med rösträtt. Nog för att en utopi i min smak mycket väl skulle kunna vara anarkistisk, så tycker jag ändå att demokrati är en god grundtanke, och det bästa statsskicket som är nära till hands för närvarande. Däremot tycks den inte fungera optimalt för stunden. Mindre fokus på personval, ingen blockpolitik och beslutande folkomröstningar är några saker som jag tror skulle göra demokratin mer demokratisk, men det tänker jag inte kverulera över nu.

Rösträttsåldern tänker jag slänga fram några tankar om, dock. Är det verkligen ett vettigt koncept att ge människor rösträtt vid just 18 års ålder? Dels känns det befängt att det skall hänga på vilken dag på året personen i fråga är född. Hade det exempelvis varit valår när jag blev myndig skulle många av mina klasskompisar ha fått rösta, men inte jag, eftersom jag fyller år i november. För att inte tala om hur surt det skulle vara att fylla år den 20 september.

Just det där med skolan. I Sverige idag är skolgången obligatorisk fram till genomförd grundskoleexamen, vilken i normalfallet inträffar det år eleven fyller 16. Sedan är det frivilligt att lära sig något mer. Visst ger det en stor fördel att läsa ett gymnasieprogram, eller ännu högre utbildningar, men det är inget krav för att få vara en fullvärdig medborgare. Om nu samhällets chans att lära ungdomar allt de behöver veta för att kunna delta i demokratin tar slut vid grundskolans slut, varför då vänta med att ge rösträtt till 18 års ålder?

Är det verkligen en fråga om mognad? Är en sextonåring verkligen signifikant mindre kapabel att ta ansvar för sina ställningstaganden än vad en artonåring är? Kanske, men jag skulle i så fall vilja hävda att det kan bero på att en sextonåring inte förväntas vara ansvarstagande. Jag är övertygad om att ungdomar besitter mycket klokhet, och att det enda sättet att få dem att ta ansvar är att ge dem ansvar. Att behöva vänta i två-tre år till när en borde besitta all den kunskap som behövs för att ta del i demokratin leder bara till frustration, och i värsta fall apati. Hur många ungdomar svarar inte "jag bryr mig inte" på frågan om hur deras politiska åsikter lyder? Är det så konstigt, när de vet att de ändå inte har makt att påverka?

Min tes är alltså: inför rösträtt vid erlagd grundskoleexamen! Ålder bör vara ovidkommande. Att sedan läroplanen möjligen behöver struktureras om för att detta skall göras möjligt är en annan sak, men en sak av högsta prioritet. Att utbilda folket borde vara ett av de allra viktigaste politiska målen, för kunskap åt alla gör att människor kan fatta kloka och informerade beslut, vilket lägger grunden till en riktig demokrati.

Kunskap borde vara makt, inte pengar! Argumentera gärna med (eller mot) mig.
Winterdragon

Saturday, 4 September 2010

Kvasipolitik och kollapsande vågfunktioner

Skriva var det, ja. I och med valets annalkande kan dagens dravel förslagsvis få bestå i halvt välgenomtänkta funderingar kring politik. Kveruleringarna och propagerandet sparar jag tills i morgon. Ja, någon måste ju ta på sig ansvaret att störa söndagsfriden.

Lyssnade på en politisk debatt idag som jag inte blev mycket klokare av. Någonting som Sverigedemokraterna nämnde var kvasivetenskapliga bostäder. Om någon har den blekaste aning om vad detta kan vara för något så får ni gärna upplysa mig.

Hur många väljare har någonsin blivit övertygade av en valaffisch? Jag bara undrar. Och vad tjänar partier på kampanjer som går ut på att smutskasta sina motståndare? Har det vunnit över en enda röst? Suck. Om de nu nödvändigtvis måste ägna sig åt pajkastning kan de väl åtminstone bjuda på vaniljsås.

För övrigt så funderar jag över huruvida opinionsmätningar stup i kvarten är en särskilt god idé. Har enkätfascisterna tänkt på att de påverkar opinionen genom att mäta den? Vågfunktionen bestående av hur folk kommer att rösta i valet kollapsar ju vid mättillfället, vilket leder till att vi inte kan räkna med samma utfall vid själva valtillfället än om vi inte hade mätt. Det är ett kvantmekaniskt, statistiskt och sociologiskt faktum! Jag tror att det urholkar demokratin. Men men, mer om mina vilda spekulationer och radikala idéer på politikfronten i morgon.

För all del: gå och rösta. Det är ganska så skitviktigt.
Winterdragon

Friday, 3 September 2010

Hej världen!

En ny blogg, alltså. Måste erkänna att jag har sålt min själ till Google. Blogger och allt. Men skit samma, nu skall det ta mig tusan bli bloggat av! Det är åtminstone ambitionen. Jag tog en paus från tidigare bloggande (som skedde annorstädes, fråga efter länk om det känns angeläget) i hopp om att åstadkomma en massa seriösa saker. Utveckla självdisciplin. Få s.k. "ordning" på mitt liv. Sluta låtsas att jag är exhibitionistisk och bejaka min introverta läggning.

Well, fuck that. Att inte skriva är som att kvävas lite, väldigt långsamt och i smyg, så att det till slut bara finns kvar en oförklarlig känsla av att det när som helst är dags att explodera. Att slänga upp dravlet för allmän beskådan är märkligt motiverande. Kanske är det bara en vana som är svår att släppa. Så ja, jag erkänner att den här nyfödda bloggens huvudsyfte till en början kommer att bestå i att vara en mental ventilationstrumma. Det gör jävligt mycket positivt för min psykiska hälsa, och att inte blogga på fem månader har varit bästa möjliga motivation att börja igen.

En lärdom av uppehållet har varit att avhållsamhet inte (hör och häpna!) är disciplinfrämjande. Quite the opposite. Enda sättet att bli av med en frestelse är att ge efter för den. Och att få ordning på mitt liv. Hah. Det bästa jag har lyckats med på den fronten är att jag har lärt mig uppskatta att det kontinuerligt vänds upp och ner. Då har jag det hellre intressant än välstrukturerat.

Nog om detta. Ny blogg. Nya tankar, nygamla idéer, halvgamla känslor och urgamla ord väntar på att uttryckas. På det språk som känns lämpligt för stunden, därav ettiketterna. Välkommen, eller välkommen åter, kära läsare! Läs, tänk och kommentera så blir jag glad.

Över och ut.
Winterdragon