Friday, 24 September 2010

Höstdagjämning och Merkuriusjakt

Klockan är nio, och jag har varit vaken i tre timmar. Det är inte ofta jag kan skryta med en sådan bedrift. Så vadan denna plötsliga trotsan av morgontröttheten? Nörd som jag är hade jag gett mig tusan på att få syn på Merkurius, som skall vara synlig strax före soluppgången i öster nu i dagarna. Men nej, även den här gången undkom den lymmeln. I stället ägnade jag en halvtimme åt att se Sirius blekna bort. Fint förvisso, jag minns knappt när jag såg en soluppgång senast, men jag skulle bra gärna vilja fånga den där flyktiga lilla planeten. Nåväl, bättre jaktlycka nästa gång, antar jag. Det fanns ju åtminstone en fullmåne att beskåda, så där härligt ostgul att jag blev påmind om att jag inte fått någon frukost, och gick hem för att åtgärda denna galenskap.

On a happier note, i natt var det dessutom höstdagjämning. Härifrån blir det bara mörkare, och nu är dygnets mörka timmar i majoritet. Fler möjligheter till stjärnskådning! Yay! Nu önskar jag bara att vädergudarna vill se till att det är klart väder på måndag kväll. Gärna i kväll och på lördag också för den delen, för då är det jippo på Astronomihuset härstädes.

För övrigt så har jag fått världens bästa jobb. För en okvalificerad astronomistudent, vill säga. På lördag håller jag min första planetarievisning, woo! Det är rätt awesome att ha hittat ett jobb där jag har nytta av att kunna peka ut stjärnbilder. Oh well, nu skall jag ta tag i min dag, och allt det där. På återseende!

Mörker och klara skyar,
Winterdragon

Thursday, 23 September 2010

NeoVapori

Wheey, jag överlevde mitt första lajv! Och hade förbaskat roligt, till på köpet. Är fortfarande inne i ett slags tillstånd av euforiskt steampunk-mys.

Jag spelade Katarina Äskebjär, forskarassistent. Professorn jag assisterade var Wilbur Balthazar Arcturus Bärnsten. Porträtt kan beskådas nedan:

Professor Bärnsten (foto: Maria Rodén)

Vad ni ser är alltså resultatet av professorns senaste experiment. I egenskap av gnista (för förståelse för konceptet, läs Girl Genius, en för övrigt helt lysande webbserie) hade professorn fått den brillianta idén att om han kunde göra sig av med alla distraktioner i form av kroppsliga behov (det är ju förståeligt, vem skulle inte drivas till vansinne av att inte kunna arbeta dygnets alla timmar?) så skulle han kunna tänka mycket klarare och bli den mest framstående forskaren genom tiderna, medan assistenter skötte det fysiska jobbet åt honom. Ingreppet lyckades, professorn är vid liv och kan kommunicera genom universaltransmitterarmottagaren (professorns egen uppfinning) som gör att han uppfattar både ljud och ljus, och kan göra sina tankar hörda genom att sända ut hjärnvågor till Katarinas hörlurar (lämpligt nog kalibrerade efter just hennes hjärnvågor) där de översätts till tal. Eftersom professorn forskade i naturvetenskap gav konceptet mig upplägg för oändligt många kvasivetenskapliga galenskaper i steampunkanda. *mys*

Någonting gick dock inte helt planenligt. Livet som en hjärna i en burk tycks ha drivit professorn till vansinne, och han har förvandlats till en svamlande galning. Katarina står nu ensam kvar att försöka råda bot på professorns sinnesförvirring efter att universitetet och de andra assistenterna gjort sitt bästa för att tvätta sitt rykte från fiaskot och all association med professorn.

Det var absurt, bisarrt och mycket underhållande. Jag fick reaktioner av alla möjliga slag, och fler kreativa förslag på vad som skulle kunna lösa problemet än jag kunde räkna. Professorns personlighet utvecklades också under lajvet, och jag hittade på saker i stundens ingivelse som jag inte hade tänkt på tidigare. Improvisation är faktiskt ganska skoj. Bland annat visade det sig att professorn (när han var vid sina sinnes fulla bruk) hade haft en försmak för blodiga djurförsök. Nitroglycerin kommer säkert att användas som framtidens råttgift, men milda makter så kladdigt laboratoriet blev!

Och svamlandet. En typisk konversation med professorn kunde arta sig något i den här stilen:
"God morgon, professorn!"
"Sjutton björnar och en fuga."

Nu har jag babblat på om min karaktär, och ja, hela konceptet blev oväntat lyckat. Tilläggas bör att lajvet var ganska awesome på en massa andra sätt. Jag blev sjukt imponerad över alla fantastiska steampunkiga kreationer som folk hade sytt och fixat ihop, och lite förlägen över att jag inte sydde ett stygn inför lajvet. För att inte tala om alla intressanta karaktärer och trevliga lajvare. Massor av cred till arrangörerna som lyckades genomföra en vision galen som denna på ett riktigt bra, om än förvirrande, sätt.

Jaha, tillbaka till verkligheten. Så gott det nu går, när jag har en burk med en hjärna stående i bokhyllan.

Mer steampunk åt folket!
Winterdragon

Val och delfiner

Ja, jag har inte så mycket intelligent att säga om valets utgång. Utom att det tycks ha blivit det värsta tänkbara. Jag är rädd, ledsen och arg, och ser inte fram emot de kommande fyra årens politiska beslut. Det enda som väl kan betraktas som en gnutta positivt med att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen är att nu tvingas de övriga partierna faktiskt kommunicera med dem, och bemöta främlingsfientligheten med vettiga argument i stället för att försöka tiga ihjäl åsikterna. Borde det inte vara uppenbart vid det här laget att det inte fungerar? Det går inte att göra sig av med något som en inte vill ta i ens med tång...

On a happier note: jag har varit på lajv! Men det är ett så pass positivt ämne att det förtjänar ett eget inlägg, så att det inte solkas av politiska sorgebesked.

Friday, 17 September 2010

Steampunk och lajvskräck

Om några timmar åker jag iväg på mitt livs första lajv. Är lite smått skräckslagen. Jag som är alldeles för blyg, hur skall jag lyckas prata med en massa främmande människor? Nåväl, jag får väl lajva att jag är modig... Steampunk. Det lär bli kul. www.neovapori.se, för den nyfikne.

Well, I'm off packing! Återvänder på söndag, förutsatt att jag överlever. Då blir det valvaka, vilket faktiskt känns betydligt mer nervöst och ödesmättat...

Högerpolitik och skelett i garderoben

Nu har jag röstat. Uppmanar alla som har samma privilegium att göra detsamma. Rösta på vilket parti ni vill, men reflektera en stund över den här listan innan ni lägger er röst på något parti ur Alliansen.

Så här har moderaterna tagit ställning genom tiderna:


•1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej till sjukkassan.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
Jahaja. Där har vi Det Nya Arbetarpartiet, som beskyller Vänsterpartiet för att ha en antidemokratisk historia...

Monday, 13 September 2010

Höst och intellektualism

September, oktober, november. Höstmånader, per definition. Då är det alltså höst nu. Den vädermässiga definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ligger mellan noll och tio plusgrader med negativ derivata. Då är det fortfarande sommar. Den astronomiska definitionen säger att det är ett par veckor kvar, då höstdagjämningen inträffar den 23 september. Hur höstligt det än luktar ute, hur gula löven än är och hur många kyliga regnväder som än härjar tänker jag därför för tillfället bejaka min inre astronom och leva i övertygelsen att det fortfarande är sommar. Smått masochistiskt, eftersom jag inte ens gillar sommaren. Egentligen, på ett praktiskt plan, gör det väl ingen som helst skillnad heller. Det är bara det att hela grejen med sinnestillstånd är sjukt viktigt för mig. Alldeles för viktigt, om jag kunde släppa saker direkt utan att reflektera kring dem i en halv evighet och sedan associera och analysera sönder dem så skulle jag säkert bekymra mig mindre. Kanske vara gladare. Men det är kanske priset för att ha begåvats med ett någorlunda vetenskapligt tänkesätt. Att vara så att säga "intellektuell". Jag avslutar denna associationskedja med ett citat angående just intellektualism som jag stötte på i en bok min kära mor tyckte att jag skulle läsa, och som jag (trots att den inte faller inom någon genre jag normalt läser) varmt kan rekommendera:

"... på tal om intellektuella... Det är lätt att klämma till dem, va... Ja, det är så förbannat lätt... Oftast är de inte särskilt muskulösa, och dessutom gillar de ju inte att slåss... Det är inte mer upphetsande för dem än stöveltramp, medaljer och feta limousiner, så det är ingen större uppoffring... Man behöver ju bara slita ifrån de där klantarna boken, gitarren, pennan eller kameran för att de ska vara helt värdelösa... Förresten är det ofta det första som diktatorerna gör: slår sönder glasögon, bränner böcker och förbjuder konserter, det står dem sällan dyrt och det kan förhindra många motgångar... Men vet du, om att vara intellektuell betyder att älska att lära sig, att vara nyfiken, uppmärksam, att beundra, röras, försöka förstå hur allt hänger ihop och att försöka gå och lägga sig lite mindre dum än dagen innan, i så fall ja, då erkänner jag mig skyldig till allt: jag är inte bara intellektuell, jag är dessutom stolt över att vara det... Otroligt stolt till och med..."
- Anna Gavalda (Tillsammans är man mindre ensam)

Friday, 10 September 2010

I bleed on your panini!

I brist på kreativa ämnen att skriva om, alternativt för att testa mina skills i att stoppa in videor i blogginlägg (jag vet, det är  hi-tech), så får ni här en liten fin video att roa er med.


Den där Bill Bailey. Vilken snubbe, va?

Wednesday, 8 September 2010

Visdomständer och dödsångest

Har inga revolutionära åsikter eller ens halvhjärtat propagerande att komma med idag. I stället får det bli småbanala skildringar av verkligheten. Främst min verklighet. Bear with me.

Gick till säng i förrgår kväll med en sjujäkla tandvärk i en visdomstand, en käke som inte ville öppna sig och en halvt igensvullen hals. Vaknade med förvärrat tillstånd och ägnade några timmar åt att försöka få i mig frukost. En hel del smärta senare lyckades jag. Intalade mig att det nog inte var så farligt och att det skulle gå över av sig själv. Kanske är jag överdrivet skeptisk mot värktabletter, men jag hade nog inte lyckats svälja dem ändå.

Uträttade diverse ärenden, fick ett jobb (!), kom hem. Ringde sjukvårdsupplysningen, bara sådär i fall att. Blev hänvisad till tandvården, ringde dit. De lät mycket bekymrade och tyckte att jag borde ha ringt omedelbart, och att jag inte borde gå och lägga mig i mitt tillstånd ifall halsen skulle svullna igen helt och jag skulle få slut på luft och kvävas och dööö. Fick akuttid, cyklade dit. Var skiträdd, hade dödsångest och såg hemska bilder framför mig där jag fick decimeterlånga nålar instuckna i min hals.

Men jag överlevde, obviously. Tandläkartanten tyckte synd om mig, petade lite på tandköttet över min visdomstand som visade sig ha en infektion som spridit sig ner i halsen. Happens all the time, tydligen. Fick penicillin (jävla stora tabletter som är ett helvete att svälja när halva halsen är blockerad) som skall råda bot på eländet.

De verkar faktiskt hjälpa. Jag behöver inte kämpa som en idiot för att lyckas svälja längre, och det gör marginellt mindre ont i käken. Den är fortfarande rätt fastlåst, dock. Sov som en sten i natt, vaknade inte ens när väckarklockan ringde, och ägnade tydligen halva natten åt att jama åt katten. Har inget minne av det. Idag är jag mest groggy och allmänt oinspirerad. Men det ordnar sig. Min tandvärk skall ju gå över.

Lycka kan vara något så enkelt som att inte ha ont.
Winterdragon

Monday, 6 September 2010

Rösträtt - om kunskap och makt

Störande av söndagsfriden uteblev. Saker blir sällan som det var tänkt. Dåligt, och så vidare. Nåväl, då får det bli måndagspläderande i stället. Till den så kallade pudelns kärna: politik.

Angående det här med rösträtt. Nog för att en utopi i min smak mycket väl skulle kunna vara anarkistisk, så tycker jag ändå att demokrati är en god grundtanke, och det bästa statsskicket som är nära till hands för närvarande. Däremot tycks den inte fungera optimalt för stunden. Mindre fokus på personval, ingen blockpolitik och beslutande folkomröstningar är några saker som jag tror skulle göra demokratin mer demokratisk, men det tänker jag inte kverulera över nu.

Rösträttsåldern tänker jag slänga fram några tankar om, dock. Är det verkligen ett vettigt koncept att ge människor rösträtt vid just 18 års ålder? Dels känns det befängt att det skall hänga på vilken dag på året personen i fråga är född. Hade det exempelvis varit valår när jag blev myndig skulle många av mina klasskompisar ha fått rösta, men inte jag, eftersom jag fyller år i november. För att inte tala om hur surt det skulle vara att fylla år den 20 september.

Just det där med skolan. I Sverige idag är skolgången obligatorisk fram till genomförd grundskoleexamen, vilken i normalfallet inträffar det år eleven fyller 16. Sedan är det frivilligt att lära sig något mer. Visst ger det en stor fördel att läsa ett gymnasieprogram, eller ännu högre utbildningar, men det är inget krav för att få vara en fullvärdig medborgare. Om nu samhällets chans att lära ungdomar allt de behöver veta för att kunna delta i demokratin tar slut vid grundskolans slut, varför då vänta med att ge rösträtt till 18 års ålder?

Är det verkligen en fråga om mognad? Är en sextonåring verkligen signifikant mindre kapabel att ta ansvar för sina ställningstaganden än vad en artonåring är? Kanske, men jag skulle i så fall vilja hävda att det kan bero på att en sextonåring inte förväntas vara ansvarstagande. Jag är övertygad om att ungdomar besitter mycket klokhet, och att det enda sättet att få dem att ta ansvar är att ge dem ansvar. Att behöva vänta i två-tre år till när en borde besitta all den kunskap som behövs för att ta del i demokratin leder bara till frustration, och i värsta fall apati. Hur många ungdomar svarar inte "jag bryr mig inte" på frågan om hur deras politiska åsikter lyder? Är det så konstigt, när de vet att de ändå inte har makt att påverka?

Min tes är alltså: inför rösträtt vid erlagd grundskoleexamen! Ålder bör vara ovidkommande. Att sedan läroplanen möjligen behöver struktureras om för att detta skall göras möjligt är en annan sak, men en sak av högsta prioritet. Att utbilda folket borde vara ett av de allra viktigaste politiska målen, för kunskap åt alla gör att människor kan fatta kloka och informerade beslut, vilket lägger grunden till en riktig demokrati.

Kunskap borde vara makt, inte pengar! Argumentera gärna med (eller mot) mig.
Winterdragon

Saturday, 4 September 2010

Kvasipolitik och kollapsande vågfunktioner

Skriva var det, ja. I och med valets annalkande kan dagens dravel förslagsvis få bestå i halvt välgenomtänkta funderingar kring politik. Kveruleringarna och propagerandet sparar jag tills i morgon. Ja, någon måste ju ta på sig ansvaret att störa söndagsfriden.

Lyssnade på en politisk debatt idag som jag inte blev mycket klokare av. Någonting som Sverigedemokraterna nämnde var kvasivetenskapliga bostäder. Om någon har den blekaste aning om vad detta kan vara för något så får ni gärna upplysa mig.

Hur många väljare har någonsin blivit övertygade av en valaffisch? Jag bara undrar. Och vad tjänar partier på kampanjer som går ut på att smutskasta sina motståndare? Har det vunnit över en enda röst? Suck. Om de nu nödvändigtvis måste ägna sig åt pajkastning kan de väl åtminstone bjuda på vaniljsås.

För övrigt så funderar jag över huruvida opinionsmätningar stup i kvarten är en särskilt god idé. Har enkätfascisterna tänkt på att de påverkar opinionen genom att mäta den? Vågfunktionen bestående av hur folk kommer att rösta i valet kollapsar ju vid mättillfället, vilket leder till att vi inte kan räkna med samma utfall vid själva valtillfället än om vi inte hade mätt. Det är ett kvantmekaniskt, statistiskt och sociologiskt faktum! Jag tror att det urholkar demokratin. Men men, mer om mina vilda spekulationer och radikala idéer på politikfronten i morgon.

För all del: gå och rösta. Det är ganska så skitviktigt.
Winterdragon

Friday, 3 September 2010

Hej världen!

En ny blogg, alltså. Måste erkänna att jag har sålt min själ till Google. Blogger och allt. Men skit samma, nu skall det ta mig tusan bli bloggat av! Det är åtminstone ambitionen. Jag tog en paus från tidigare bloggande (som skedde annorstädes, fråga efter länk om det känns angeläget) i hopp om att åstadkomma en massa seriösa saker. Utveckla självdisciplin. Få s.k. "ordning" på mitt liv. Sluta låtsas att jag är exhibitionistisk och bejaka min introverta läggning.

Well, fuck that. Att inte skriva är som att kvävas lite, väldigt långsamt och i smyg, så att det till slut bara finns kvar en oförklarlig känsla av att det när som helst är dags att explodera. Att slänga upp dravlet för allmän beskådan är märkligt motiverande. Kanske är det bara en vana som är svår att släppa. Så ja, jag erkänner att den här nyfödda bloggens huvudsyfte till en början kommer att bestå i att vara en mental ventilationstrumma. Det gör jävligt mycket positivt för min psykiska hälsa, och att inte blogga på fem månader har varit bästa möjliga motivation att börja igen.

En lärdom av uppehållet har varit att avhållsamhet inte (hör och häpna!) är disciplinfrämjande. Quite the opposite. Enda sättet att bli av med en frestelse är att ge efter för den. Och att få ordning på mitt liv. Hah. Det bästa jag har lyckats med på den fronten är att jag har lärt mig uppskatta att det kontinuerligt vänds upp och ner. Då har jag det hellre intressant än välstrukturerat.

Nog om detta. Ny blogg. Nya tankar, nygamla idéer, halvgamla känslor och urgamla ord väntar på att uttryckas. På det språk som känns lämpligt för stunden, därav ettiketterna. Välkommen, eller välkommen åter, kära läsare! Läs, tänk och kommentera så blir jag glad.

Över och ut.
Winterdragon