Wednesday, 27 October 2010

Stephen Fry och ord är en bra kombination

Jag måste erkänna att min inre språkpolis fick sig en tankeställare när jag såg det här. Se den gärna, det är Stephen Fry som pratar om språk och språkfascism, och det är riktigt coolt:


Winterdragon

Det Regnar i Ragnars Rabarberrabatt

Regnet strilar oupphörligen, och det mörknar allt tidigare. Trots regnkläder, stövlar och sydväst blir jag kall och blöt så fort jag sticker näsan utanför dörren. Idag hade jag helst legat kvar under täcket, men trots allmän brist på energi har jag masat mig iväg till en massa ställen. Folk är lika blöta och kalla som jag, och allmänt vresiga. Nog för att jag brukar tycka att hösten är ganska trevlig, men dagar som dessa känns det verkligen som om hela världen gör allt för att få mig deppig. Den lyckas nästan, men inte riktigt. Nu sitter jag och torkar upp och värmer mig med en kopp thé. Känner mig ganska tillfreds, men sömnig. Skulle helst gå och lägga mig direkt, men jag har lovat mig själv att vara produktiv idag.

En glad nyhet är att jag äntligen har fått hem min kära cello från reparatören! Den låter bättre än någonsin, och jag har verkligen saknat att spela på den. Nu kan jag öva igen. Känns skönt, för det är inte bara nödvändigt för orkesterspelandet, det är också jävligt terapeutiskt.

Thé och höstrusk,
Winterdragon

Saturday, 23 October 2010

Arbete och nattliga funderingar

Jobbhelg. Har jobbat natt med tidningar i regn. Och dag fast i mörker i planetariet. Om sex timmar börjas det igen, och sedan en halvdag till i planetariet. Utmattande, och smått vansinnesframkallande, med så skumma tider. Men det är inte för jämnan, och jag klagar inte. Är glad över att ha jobb. Det är till och med lite mysigt med tidningsjobbet, trots allt trappspringande och slit. Precis när jag är färdig och är på väg hem. Någon gång mellan fem och sex på morgonen. Alldeles innan det börjar ljusna. Allt är stilla och tyst. Mörkt, så när som på gatlampornas smått bittra ljus. De sista studenterna har raglat hem från sina festligheter, och ingen har börjat ge sig av till jobbet än. Just den stunden är nog min favorittid på dygnet. Under några flyktiga ögonblick känns det som om jag har hela världen för mig själv. När världen tycks ta en andningspaus från Mänskligheten. Då känns det trivsamt att existera.

Hoppas på en regnfri natt,
Winterdragon

Thursday, 21 October 2010

Instinctiv

Att det skall vara så svårt att hitta en ordentlig musikspelare till datorn. I början av året skaffade jag en Mac, och hann inom en vecka bli allergisk mot iTunes. Tidigare var jag Linuxanvändare, och då tyckte jag att Banshee var en helt okej spelare, även om den inte verkade tåla särskilt stora musiksamlingar. Den ville dock inte ens låta sig installeras på min kära Mac, trots att det i teorin skall finnas stöd för OS X. Så jag har sedan dess använt Songbird. En i grunden mycket trevlig musikspelare, med massa tuffa funktioner och både användbara och överflödiga extensions. Dessvärre är den något av en besvikelse när det kommer till prestanda. Den äter systemresurser till frukost, och laggar ändå en hel del i gränssnittet när musiksamlingen överstiger sådär 10000 låtar (vilket den gör). För att inte tala om alla buggar, som bara tycks bli fler för varje uppdatering, och att den inte klarar så många filformat. Kort sagt: jag var less på skräpet, men lyckades inte heller hitta någon som var bättre. Visst, VLC kan spela alla filformat du kan tänka dig, men jag vill ha ett fint litet bibliotek inbyggt i spelaren att gräva runt i.

Så idag stötte jag av en slump på Instinctiv. En minimalistisk spelare ändå med de mest väsentliga funktionerna som kan väntas av en spelare. Den tar över 50 filformat och verkar inte ha några som helst problem med stora musiksamlingar. Visst, det är några saker jag stör mig på, men överlag verkar den vara en trevlig musikspelare, och den fungerar bra. Den gör sitt jobb, vilket ändå är högsta prioritet just nu.

On the plus side:
+ Klarar över 50 filformat (vilket innebär att jag kan lyssna på all min musik, yay!)
+ Gratis
+ Smidig sökfunktion
+ Fungerar på Mac
+ Resurssnål
+ Minimalistisk. Den spelar musik, och den gör det bra.

On the minus side:
- Ej open source (än)
- Fungerar endast på Mac (än så länge)
- Går inte att ändra information på eller ta bort låtar
- Minimalistisk. Saknar många tuffa funktioner som Songbird hade.

Well, den är det bästa jag har kommit över hittills, sammantaget. Har någon några tips om bra musikspelare för Mac så säg hemskt gärna till.


Quite pretty, isn't it?


Hej då Songbird, hej Instinctiv!
Winterdragon

Wednesday, 20 October 2010

Snö och ljusare framtidsutsikter

Det är den 20:e oktober, och allt kommer att ordna sig. Mina ekonomiska problem är lösta inför den närmast kommande framtiden, och det känns som om en hård dubbelknut håller på att lösas upp i min mage. Jag kan andas igen, jag kan slappna av. Och leva på annat än nudlar och linser och mat hittad i containrar. Mer pengar gör antagligen inte lycka, precis som de som kallar sig experter säger, men skillnaden mellan att inte ha pengar och att klara sig är en klar lyckotröskel. Att vara totalt pank är oändligt mycket mer stressande än en annalkande tenta, om än på ett helt annat sätt. Det är inte en lika omedelbar panikstress, utan bara en gnagande osäkerhet gällande huruvida en skall ha någonstans att bo eller något att äta nästa månad.

För att inte tala om hur pinsamt det är. Nu umgås jag lyckligtvis inte med folk som skulle få för sig att slänga ut mig ur bekantskapskretsen för att jag inte har några pengar på kontot, men det är ändå genant att inte kunna hänga med ut och gå på bio, eller ens käka en falafel. Eller att kunna resa och hälsa på folk. Lite besvärligt och nästan handikappande, men visst finns det många goda ting i livet som är gratis. Här i Lund finns mycket att hitta på som inte kostar pengar, och bara vanligt hederligt umgänge är inte fel det heller. Jag har folk som bryr sig om mig och hjälper mig i dessa tuffa tider, och det är jag oerhört tacksam för. Om så bara för moraliskt stöd.

Men nu har den omedelbara paniken lagt sig, och jag kan börja leva någorlunda normalt igen. Efter att ha tiggt s.k. Ekonomiskt Bistånd, hur förnedrande är inte det? Jag är en sån där äcklig parasit på samhället som inte lyckades hitta ett jobb när det behövdes och som inte var förutseende nog att ha några miljoner undanstoppade på banken. Det är inte något jag är stolt över, och processen kändes mer utlämnande och obehagligt granskande än en doktorsavhandling om mitt sexliv skulle ha gjort, men jag är tacksam. Glad över att jag kan få fortsätta existera trots att jag inte är så jävla lyckad som jag borde vara (enligt rådande krav på medborgarna).

Så nu kan jag fokusera på saker och ting i lugn och ro. Jag fortsätter jobba i Vattenhallen och Planetariet, vilket är jättekul, jag lär mig nya saker varje dag. Jag fortsätter jobba som tidningsbud, vilket är mindre kul, men välbetalt de få timmar jag jobbar, och intressant på sitt sätt. Jag söker jobb, och läser när jag har tid över. Njuter av hösten. Det har varit förbaskat fint höstväder, och promenader är ett trevligt och gratis tidsfördriv. Ikväll föll den första snön, och det väntas bli frost i natt. Snö, i oktober, i Skåne! Ett smärre mirakel, men ett trevligt sådant. Det får mig att känna hopp.

Snö och hopp inför framtiden,
Winterdragon

Wednesday, 13 October 2010

The miseries of life

Damn it, det går riktigt segt det här med att blogga. Jag känner inte att jag har mycket relevant att tillägga till Den Allmänna Diskussionen just nu. Gudars, vad tråkig jag är. Fast jag skulle förmodligen framstå som än tråkigare om jag faktiskt dagligen uppdaterade om alla mundaniteter (ja, det är ett ord, nu är det i alla fall det) som utgör min tillvaro för närvarande. Som att överleva ekonomiskt, bekämpa ångest och så vidare. Ni får göra som jag och trösta er med en katt i stället för intressanta blogginlägg:


"There are two means of refuge from the miseries of life: music and cats."
- Albert Schweitzer

Thursday, 7 October 2010

I've found the secret to life


Nu har jag ägnat mig åt nästan två veckors icke-bloggande. Orsaken till detta har varit en del så kallade IRL-problem som jag har varit osäker på om jag skall delge här. Men vad tusan, det enda sättet att komma förbi dem för att kunna skriva något vettigt verkar vara att klaga av mig lite. Så varsågoda, här har ni min livssituation om ni är intresserade.

Den här hösten har minst sagt inte riktigt blivit som planerat. Det var ju egentligen en lysande liten plan. Att jag skulle ägna sommaren åt att plugga, klara de där resttentorna i slutet av augusti, och fortsätta med nästa fysikkurs. Bli en bättre student, skaffa studieteknik (vad är det? går det att äta?) och så vidare. Någon reservplan behövdes inte, för jag skulle inte misslyckas. Om jag misslyckades skulle allt vara kört; en situation inte värd att planera för.

Nu föll det sig som så att jag inte klarade en enda av de där förbaskade tentorna. Varken matten eller kvantmekaniken. Så här i efterhand kan jag konstatera att det var det gamla vanliga som gick fel - för mycket att fokusera på, vilket ledde till för mycket stress, vilket ledde till handlingsförlamning. Jag är jävligt dålig på att hantera stress på ett konstruktivt sätt. Har alldeles för lätt för att sugas in i eskapism av diverse slag och hoppas att jag lyckas ta i tu med allt som måste göras i morgon. Alltid i morgon. Problemet är att det aldrig tycks bli i morgon. Det är alltid i dag, hur många nätter som än passerar.

Så jag misslyckades. Så värdelöst dåligt av mig, jag är inte värd att få plugga på universitetet. Hejdå glorifierad självbild och lysande framtidsutsikter. Ja, så kändes det till en början. Sedan slog mig verkligheten i ansiktet och jag insåg att jag levde ändå. Mitt liv var inte slut, och inte mina chanser heller. Inte om jag inte låter ett nederlag vara anledning nog att ge upp allt. Inte för att jag har några grandiosa framtidsplaner, eller skyhöga ambitioner heller för den delen. Jag vill läsa för att jag är jävligt nyfiken och intresserad av det här sabla ämnet jag har valt att fokusera på, och för att jag helt enkelt älskar att lära mig. Det här med en utbildning kan säkert komma till användning sen när det är dags att växa upp och göra något konstruktivt av mitt liv, men jag studerar inte för att jag vill bli något. Jag studerar för att jag vill göra något.

"I don't know that I ever wanted greatness, not on its own. It seems rather like wanting to be an engineer, rather than wanting to design something - or wanting to be a writer, rather than wanting to write. It should be a by-product, not a thing in itself. Otherwise, it's just an ego trip."
- Roger Zelazny (Prince of Chaos)

Right. Så mycket har jag klart för mig. Jag skall lyckas kämpa mig till en masterexamen i astronomi, förr eller senare. So what att det inte blir raka vägen med VG helt igenom? Håll käften, inre perfektionist. Du har fått mig att springa med huvudet före in i en bildlig vägg två gånger innan, jag tänker inte låta dig göra det igen. Jag kan överleva och vara jävligt stolt över vad jag lyckas åstadkomma ändå.

Så nu har jag studieuppehåll, försöker plugga igen mina rester, och hänger på Arbetsförnedringen. Har lyckats fixa två jobb, inga med hjälp av af dock. Dels planetariet och Vattenhallen, vilket är skitkul och lärorikt. Dessutom har jag blivit tidningsbud, ett jobb vars arbetstider antagligen kommer att driva mig till vansinne, men där jag åtminstone får bejaka nattugglan i mig. Två jobb. De ger inte tillräckligt med pengar för att överleva, but I'm getting there. Hoppas jag. Det här med ekonomi går inte helt lysande just nu. Som grädde på moset havererade min cello i lördags; stallet flög bort med ett KABLAMM som fick hela orkestern att tystna och titta på mig. Några tusen i reparationskostnader var ju inte direkt idealt för mitt redan tömda konto.

Saker går alltmer åt skogen. Men bortsett från det ständiga gnagande i magen som ekonomisk ovisshet innebär så är jag förvånansvärt glad ändå. Kanske är det bara villfarelse, men jag känner mig omsluten av en tät "det ordnar sig"-dimma. Jag är inte död än. Allt annat går att lösa.

"I've found the secret to life: I'm okay when everything is not okay."
- Tori Amos (Upside Down)