Friday, 19 November 2010

Kollektivtrafik - en klassfråga

Nä, nu kan jag inte hålla tyst längre. Dags att uttrycka min indignation över världens orättvisor igen. Det här med kollektivtrafik, alltså. Den politiska frågan om Hur Vi Skall Få Folk Att Förflytta Sig På Ett Miljövänligt Sätt. Det är ju bra och så att politikerna och De Allmänna Debattanterna tar upp frågan och till och med erkänner att det här med biltrafik är ingen höjdare egentligen, hur den än vrids och vänds på. 

Den fundamentala frågan som ställs brukar vara just "hur skall vi få fler människor att åka tåg, buss, spårvagn, cykel, hoppstylta, etc. i stället för att åka bil och flyga?". Det är alldeles lysande: det är en klart viktig angreppspunkt värd att grubbla över. Bra jobbat, ta en kaka! Hur bära sig åt för att åstadkomma detta då? 

Sänka priserna på kollektivtrafiken kan ju tyckas vara den självklara lösningen, men nä! Ingen vill väl åka tåg bara för att det är billigt? Bygga ut järnvägarna och bussturerna så att det blir fler avgångar och lättare att ta sig fram, då? Äsch, folk som bor på landet gör väl det för att de skall slippa ta sig in till stan. Planera ett nätverk av cykelvägar som gör det snabbt och smidigt att ta sig runt på cykel? Men kom igen alltså, nog för att vi låtsas som att vi har något värt att kallas miljöpolitik såhär i valtider, men bilar måste ju ändå få högsta prioritet! (Fast jag måste erkänna att det ser helt okej ut med cykelbanor här i Lund. Tror inte att jag kan säga detsamma om någon annan svensk stad, dock.) 

Okej, okej, så mina förslag är inte raffinerade nog för att fungera i ett ekonomiskt *hostkapitalistiskthost* hållbart samhälle där den Fria Marknaden är gud. Vad är era förslag då? Eluttag och internet på alla bussar och tåg är en klart viktig grej att ordna! Jamen det är väl klart, att jag inte tänkte på det, dagens människor måste ju kunna utnyttja sin värdefulla förflyttelsetid till att göra vad-det-nu-är-för-viktigheter-som-affärsmänniskor-har-för-sig-på-internet (blogga, kanske? hah). Bekväma säten, morgontidningar, dyrt kaffe och mackor som av priset att döma har skivade guldtackor som pålägg? Givetvis! Vem skulle vilja sätta sin fot på ett tåg utan dessa livsnödvändigheter? Förstaklassbiljetter för att slippa sitta i samma vagn som Slöddret och få någon decimeters extra utrymme för benen. Genialt. Javisst ja, vi kan väl passa på att höja priserna när vi ändå är igång? Det gör tåget attraktivt och konkurrenskraftigt

Nej men seriöst. Får jag höra ordet "konkurrenskraftig" en gång till går jag och kräks i en fontän. Varför skall pretentiöst lyx-krimskrams för att få de övre klasserna att åka tåg när andan faller på prioriteras framför att se till att alla har råd att förflytta sig över huvud taget och att tågen kommer fram i tid? Alla vi som inte har möjlighet att stå där varje morgon i själskval: "Hum, skall jag ta bilen idag också, eller skall jag göra en uppoffring och ta bussen, trängas med packet, vara klimatsmart och känna mig som en bättre människa?" Alla vi som inte har råd att ha en biljävel, utan är så illa tvungna att åka buss eller tåg varje dag oavsett vad det kostar? Som snart inte har råd med det heller, eftersom prissänkningar (som sagt) inte verkar vara något som prioriteras. Som cyklar allt från några kilometer till några mil varje dag - inte för att göra en uppoffring för miljön, inte för att praktisera en hälsosam livsstil, utan helt enkelt av nöd. För att vi helt enkelt inte har råd med något annat. Var får vi plats i diskussionen?

Miljöfrågan, och i synnerhet transportfrågan, är i högsta grad en klassfråga! Men som så ofta verkar den politiska debatten när det kommer till saken vara mer rotad i ett fåtals ekonomiska intressen än i verkligheten.

Blaha blaha,
Winterdragon

Wednesday, 17 November 2010

Snörvel

Blech. Ännu mer sjuk. Trodde att jag hade tillfrisknat, så jag gav mig iväg och jobbade. Det visade sig vara ett misstag. Nu dunkar huvudet, jag har feber, snuva och hosta och är allmänt borta. Orkar inte göra något vettigt alls. Inte ens blogga om något intressant. Suck. Jag borde skaffa mig ett immunförsvar...

Oh well. Tillbaka till thédrickandet och ätandet av hjärnor. Eller vad det nu är zombier gör. Jag framstår nog lite som en i nuläget.

Huuurgh,
Winterdragon

Friday, 12 November 2010

Host, hack

Sjuk. Hurra. Toppar kvällen med varmt thé till min stackars hals, en massa frukt och en Bergman-film.

Och historiens längsta och mest intressanta blogginlägg. Bah, idag är inte min dag...

Host och självömkan,
Winterdragon

Monday, 8 November 2010

En otroligt raffinerad ordvits

Om du är dålig på att sikta med hammaren kan du bli tumslagare!

Ha. Ha ha. (Skyll inte på mig, skyll på mitt undermedvetna. Jag lär ha mumlat ovanstående fras i sömnen i morse...)

Tuesday, 2 November 2010

Hej November!


November månad är kommen, och min väggalmanacka pryds av bilden ovan. Passande? Nja, egentligen tycker jag att november är en ganska trevlig månad. Klockan har ställts tillbaka, och världen har återgått till den normala ordningen. Det regnar större delen av tiden, och snart orkar inte ens de sista löven hänga kvar länge. Men höstluften luktar gott, och jag har det ganska bra. Jag har jobb, jag pluggar, och jag överlever. Skriver inte så mycket som jag borde, men skall nog ordna sig det med. Även om det mest blir vardagspladder ett tag till.

Jag trivs med mitt jobb i alla fall, även om det stundtals är ganska kaotiskt. Igår blev det strömavbrott mitt i en planetarievisning. En elektriker tillkallades, och efter någon timme kunde det konstateras att någon lymmel hade tryckt på en nödstoppknapp som olämpligt nog var kopplad till planetariet. Det där med elkablar som leder hit och dit är jag inte haj på för fem öre, men jag tycker lite synd om dem som inte fick se hela visningen. Det brukar vara uppskattat annars. I lördags fick jag en kram av en liten unge som var förvånansvärt lyrisk över att ha fått sitta still i 40 minuter och titta på projicerade stjärnor.

Barn, ja. Vanligtvis är jag lite rädd för dem (och dem för mig, av anledningar som går mig förbi), men det är riktigt roligt att experimentera med ungarna som kommer till Vattenhallen. Med, inte . Sorry. I torsdags skulle vi göra "läsk" av saft, citronsyra och bikarbonat. Jag frågade åttaåringarna om de visste vad bikarbonat var för någonting, och en liten parvel räckte entusiastiskt upp handen:

"Jag vet! Det är något man får från bin, eller hur?"

Det hade jag, med all min skicklighet inom ordvitsandets ädla konst, aldrig tänkt på förut. Barn kan vara rätt underhållande ändå, i lagom doser. Nu, tillbaka till höstrusket och pluggandet.

Ha en bra månad. Det tänker jag ha.
Winterdragon