Sunday, 26 December 2010

Lucka Z

Judy Garland får avsluta min julkalender med Zing! Went the Strings of my Heart. Ja, avsluta. Jag vet att jag är svensk och att det finns tre bokstäver till i alfabetet, men här avslutas den här kalendern. Skulle någon kverulera över detta så lämnar jag det som utmaning till er läsare att avsluta kalendern genom att länka till låtar som börjar på Å, Ä eller Ö i kommentarerna till det här inlägget.

Anyways, hoppas att ni har haft kul, och i alla fall lyssnat på någonting i musikväg som ni kanske skulle ha missat annars. Har ni några synpunkter på konceptet, inläggen eller musiken så är ni varmt välkomna att kommentera. Jag har fått i gång bloggandet i alla fall, och det räcker för mig. Nu tar jag ledigt på bloggfronten fram till nyår. Vad som finns att skriva om då återstår att upptäcka, men någonting lär det allt bli. Till dess önskar jag hela bloggosfären en härlig vinter och en gott nytt år!

Så. Slut på mitt babbel. Nu får ni njuta av Judy Garland.

Saturday, 25 December 2010

Lucka Y

Ya Svoboden av bandet Kipelov finns bakom dagens lucka. Låttiteln kan översättas till "Jag är fri". Men hur kommer det sig att jag började lyssna på något så obskyrt som rysk metal? Det är tack vare böckerna i Night Watch-serien av Sergej Lukyanenko. Fantastisk bra urban fantasy som verkligen är läsvärda. Huvudpersonen Anton lyssnar på musik i sin mini disc-spelare (det var under den korta tiden första boken skrevs), då bland annat på Kipelov.

Friday, 24 December 2010

Lucka X

X är dagens bokstav, fast här snarare ett multiplikationstecken. Musiken står System of a Down för. Du står, som alltid, för din egen tolkning.


Åh, förresten. Det är ju julafton. God jul och allt det där. Så, nu kan ni återgå till att lukta på glöggen.

Thursday, 23 December 2010

Lucka W

Why does the sun shine? Ja, det kan en fråga sig. I dagens lucka besvarar They Might Be Giants denna fråga i en låt med denna titel. Ursprungligen skrevs låten av Tom Glazer år 1959.


Tio poäng till den som kan tala om vilket faktafel som förekommer i låten.

Wednesday, 22 December 2010

Lucka V

I dagens lucka hittar vi Venus as a boy med Björk. Hon gör inte bara udda och fantabulöst bra musik, hon gör märkliga musikvideor också. I den här steker hon ägg.

Tuesday, 21 December 2010

Lucka U

Upside Down. En fantastisk låt med en fantastisk Tori Amos. Jag låter er lyssna på låten i stället för att läsa mitt dravel.


"I've found the secret to life: I'm okay when everything is not okay."

Monday, 20 December 2010

Lucka T

Nu är det inte många dagar kvar till julafton, och i och med att det här ändå är en julkalender kan en julsång tyckas vara på sin plats. Här har ni därför Thea Gilmores That'll Be Christmas. Nyskriven julmusik, om ni har tröttnat på de eviga klassikerna. Även om ni inte har det så är denna väl värd en lyssning.


"Faith, hope and gluttony — that'll be christmas."

Sunday, 19 December 2010

Lucka S

Dagens lucka blir en dubbellucka — två låtar, yay! Ni skall se att det finns goda skäl för detta. Först ut är Peter Gabriels Solsbury Hill. Lyssna på den:


Vad utmärker låten? Förutom att den är fantastiskt bra och att Peter Gabriel är awesome på en hel massa sätt. Jo, den går i sjutakt. Räkna. Jodå, det stämmer. Inte den mest vanligt förekommande taktarten. Okej. Lyssna nu på den här låten:


Det är Dream Theaters Solitary Shell. Visst låter de påfallande lika varandra? Taktarten är densamma, och introna är i det närmaste identiska. Till och med låttitlarna är misstänkt lika. Så vad är det som pågår här? Är Dream Theater ett gäng usla plagiatörer (Solsbury Hill är från 1977, Solitary Shell skrevs år 2001)? Inte riktigt. Dream Theater är ett band som har hämtat mycket av sin inspiration från Peter Gabriel, och i just den här låten ville de göra det uppenbart genom att som en hyllning knycka introt från en av Gabriels mest kända låtar.

Men Solitary Shell är en låt som är värd att prata om för sin egen skull också. Det är en låt från deras konceptalbum Six Degrees of Inner Turbulence, som skildrar mentala störningar av olika slag. Solitary Shell handlar om en kille med autism. Så när ni är klara med att lyssna på taktart och ackordföljder, ta er tid att lyssna på texten också.

Saturday, 18 December 2010

Lucka R

The Raven är en mycket välkänd dikt, författad av allas vår Edgar Allan Poe. The Raven är också en låt inspirerad av denna dikt, framförd av Alan Parsons Project. Deras första skiva, Tales of Mystery and Imagination, råkade faktiskt vara ett konceptalbum där alla låtar var inspirerade av Poe's verk. Denna smått udda korp-låt är alltså vad som döljer sig bakom dagens lucka.

Friday, 17 December 2010

Lucka Q

Det finns säkert många bra låtar som börjar med bokstaven Q, men jag tar mig ändå friheten att fuska idag. Därför är det bandet Queen som får stå för kopplingen till alfabetet, med sin låt Princes of the Universe. Jag vet att låten är inspirerad av och handlar om filmen Highlander (vilket är nog så uppenbart i musikvideon), men av någon anledning associerar jag den alltid med Amber-böckerna av Roger Zelazny. Kanske för att, rent krasst, Highlander är en ganska värdelös film medan Amber-böckerna äger rätt stenhårt. Bestrid gärna mitt påstående angående filmen, men läs ännu hellre Amber-serien. Den är väl värd det. I vilket fall som helst så är Princes of the Universe en bra låt.

Thursday, 16 December 2010

Lucka P

Den där Henry VIII, alltså. Han var inte bara en jävel på att vara kung av England och att ha ihjäl sina fruar, han skrev musik också. Ett stycke med synnerligen klatchig melodi som har överlevt ända till våra dagar är Past Time With Good Company. Här i tolkning av Blackmore's Night.

Wednesday, 15 December 2010

Lucka O

Rufus Wainwright äger en av de underbaraste rösterna i världshistorien, det är jag övertygad om. Att han sedan har den goda smaken att skriva underbara låtar med fyndiga, mångfacetterade texter gör det inte sämre att lyssna på honom. För att inte tala om hans minst sagt originella idéer, som att tolka Judy Garland och William Shakespeare. Här har ni dagens låt, i originalkomposition av Rufus själv: Oh What A World


P. S. Om detta blogginlägg postades onsdagen den 15 december så innebär det att jag har lärt mig schemalägga blogginlägg så att de autopostas. Coolt, va? Det kan säkert komma till användning...

Tuesday, 14 December 2010

Lucka N

Halva den här julkalendern verkar ha gått ut på att presentera covers av olika slag. Varför? Gillar jag inte originallåtarna? Jovisst, snarare tvärt om. Att höra obekanta artister framföra sina egna tolkningar av riktigt bra, välbekanta låtar är ett utmärkt sätt att utvidga sin musiksmak. Artister och grupper väljer ofta att göra en cover eller flera på låtar av artister de inspireras av, därför att de ser upp till och respekterar dessa artister, inte för att ta något dåligt och göra något bättre av det.

Dagens exempel på detta är Apocalyptica, som började som något så udda som ett metal-band bestående av fyra cellister. På sin första skiva tog de ett gäng Metallica-låtar, arrade dem för cello-kvartett, och ljuv musik uppstod (bokstavligt talat). Numera skriver de egna låtar från scratch, och har utökat ensemblen med en trummis. Här har vi deras version av Nothing Else Matters.

Monday, 13 December 2010

Lucka M

Såhär lagom till jul passar det väl bra med en Halloween-låt från femtiotalet? Tja, varför inte. Monster Mash!

Lucka L

Lonesome Organist Rapes Page Turner. Ännu en i raden av fantastiska låttitlar. Den här gången är det Dresden Dolls som är skyldiga. Denna duo består av Amanda Palmer och Brian Viglione, och har definierat sig själv som tillhörande genren punk cabaret. De verkar dessutom ha en scennärvaro och energi som inte går av för hackor.

Lucka K

Helgen ägnades åt spelande av en massa spel och umgänge med trevliga människor, därav ingen blogguppdatering. Nu har jag kommit hem och tycks ha dragit på mig en släng av vinterkräksjuka eller någon liknande otrevlighet, så nu orkar jag ändå inte göra så mycket vettigare saker än att blogga. Varsågoda, nästa lucka...

King of Pain finns det en låt som heter. Temat passar bra så här när jag ligger och vrider mig i hög feber. Sting har skrivit den, här får ni höra Alanis Morissettes version av den. Jag tycker att hon gör en värdig tolkning.

Friday, 10 December 2010

Lucka J

Jag ska bli en byråkrat. Nja, kanske inte, men det är en fin liten låt i alla fall. Hur många av er minns Electric Banana Band? Ni vet: Banankontakt, Zwampen, Min Piraya Maja och andra hits. Det här är en av deras mindre kända låtar, som jag mirakulöst nog lyckades hitta (inspelad av en kör jag aldrig hört talas om) på YouTube. Kuriosa: jag och orkestern jag då spelade i har framfört en konsert tillsammans med Klasse Möllberg (a.k.a. Banarne). Det ni!

Thursday, 9 December 2010

Lucka I

If you want to sing out, sing out. En låt av Cat Stevens som alltid får mig på gott humör. En glad sång, i all sin enkelhet:

Wednesday, 8 December 2010

Lucka H

Happy With What You Have To Be Happy With. För denna fantabulösa låttitel står King Crimson, ett lite bortglömt band som har hållt på lika länge som Jethro Tull, Pink Floyd, Genesis och liknande gäng. I lite samma anda som dessa också, om vi nu skall prata genrer. Som i att spela lite underlig, smått psykedelisk, ganska nyskapande musik med influenser av alla möjliga stilar. Den här låten kanske är representativ för King Crimsons musik, kanske är den inte det. Intressant är den i alla fall. Lyssna på texten.

Tuesday, 7 December 2010

Vardagsrasism

En kommentar om det här med rasism, som i och med Sverigedemokraternas intåg i regeringen helt plötsligt tycks ha blivit väldigt relevant att diskutera (för det funkade visst inte att tiga ihjäl dem! *alla svimmar av förvåning*), tycks vara på sin plats. Jag varnar för att jag nu kommer att använda mig av en anekdot, en engångshändelse utan statistisk signifikans, men jag skulle vilja göra en kvasiutbildad gissning om att den är ganska representativ. Men diskutera gärna med mig om du är av en annan uppfattning.

Händelsen utspelade sig på bussen, på väg hem från jobbet. En tant i sisådär 65 års-åldern (vild gissning) steg på bussen före mig och frågade busschauffören vart bussen går. Busschauffören var, likt många busschaufförer i Lund, av ett inte helt typiskt svenskt utseende (alla i Sverige är ljushyade, blonda och blåögda, det vet ju alla) och talade med en lätt brytning. "Mot Gunnesbo", svarade chauffören, klart och tydligt och omöjligt att missförstå. Tanten var dock inte nöjd, hon upprepade frågan många gånger och hävdade att hon inte förstod vad chauffören sa. Till slut vände sig den stackars chauffören mot mig och frågade om jag förstod vad han sa, och om jag kunde säga det till tanten, vilket jag gjorde. Jag pratade antagligen betydligt mer otydligt och mumlande än chauffören gjorde, men då var det minsann inga problem att förstå. Tanten gick och satte sig och muttrade lite förtroligt (dock högt och indignerat) åt mitt håll: "Ja, jag hör ju lite dåligt, och så är det ju inte så lätt att förstå vad de där säger". Den ledsne och smått desperate chauffören svarade: "Nej, du är inte den förste att säga det, det händer mig hela tiden", vilket tanten inte bevärdigade med ett svar. Och jag bara satt där som ett fån och kunde inte komma på något att säga för att göra situationen bättre. Det blev en obekväm bussresa efter att ha fått ett exempel på rasism uppkört rätt i nyllet.

För det är just vad det är. Rasism. Det finns inget annat ord som beskriver vad den här tanten utövade. Slutsatsen jag vill stödja med ovanstående exempel är nu följande: den allmänna bilden av rasism stämmer inte särskilt bra överens med den mest vanligt förekommande, just den vardagliga. Rasism är inte bara rakade killar i kängor med hakkors på jackorna som tycker att Hitler var en hyvens kille. Den finns säkert den också, men det är inte den som är det stora problemet. Om all rasism tog sig så tydligt uttryck skulle den antagligen vara mycket lättare att bekämpa. Det är just det här subtila (även om subtil vore väl diplomatiskt att säga om tantens attityd i mitt exempel), svårt-att-sätta-fingret-på, nästan omedvetna vardagsrasismen som är grunden till problemet. Låt mig utveckla nästan omedvetna. Jag vet inte om tanten i fråga var medveten om att hon gjorde sig skyldig till ett främlingsfientligt och diskriminerande beteende. Jag vill hoppas att hon inte var det, även om många observationer har fått mig att luta åt slutsatsen att människor i grund och botten är onda.

Jag tror att en nyckel till hur rasism skall bekämpas är att just medvetandegöra det omedvetna. Att påminna alla och envar om att det inte är acceptabelt att bete sig så här, att det inte bara är ohyfsat och elakt, utan rent av riktigt farligt. Det kommer, förr eller senare, att leda till utfrysning, våld och politiska otrevligheter. Det är inte lätt! Det måste vi vara medvetna om, att det tar emot att bryta ett tänkesätt och att föra fram saker i ljuset som vi helst skulle sopa under mattan. Det är klart att det bekvämaste är att bara göra och tänka som en alltid har gjort, för att göra grova generaliseringar och tänka i grupper om "vi och dom" är ändå på något sätt inrotade mönster hos den mänskliga hjärnan. Alla är vi främlingsfientliga på något plan: vem har inte känt att vi helst umgås med dem som är så lika oss själva som möjligt? Inte nödvändigtvis för att vi ser likadana ut, utan kanske för att vi är lika gamla, har samma intressen, eller tycker likadant. Se bara på alla föreningar och klubbar, sekter, bekantskapskretsar och så vidare. Och som en viss författare uttryckte det:

"The oldest and strongest emotion of mankind is fear, and the oldest and strongest kind of fear is fear of the unknown."
— H.P. Lovecraft (Supernatural Horror in Literature)

Därför är det både skrämmande och obekvämt att bli medveten om sina fördomar, göra upp med dem och möta människor på rättvisa villkor. Men det är nödvändigt att vi gör detta om vi skall kunna leva i samma värld utan att föra krig mot varandra (och därmed mot oss själva). Det kommer att vara svårt, men vi måste, för smärtan vi får betala för den här "mentala frigörelsen" är ingenting mot vad alla som utsätts för rasism och främlingsfientlighet får uthärda varje dag. Det kommer att vara en kamp i uppförsbacke, men jag är övertygad om att det går att utrota rasismen, och att det måste börja med kunskap. Kunskap, och modet att våga öppna ögonen och ta den till sig!

Låt oss rädda världen med kunskap, mod och vänlighet
Winterdragon

Lucka G

Som astronomistudent och tillika Monty Python-fan känner jag mig nödgad att tilldela dagens lucka Galaxy Song. Klatchig melodi och allt, synd bara att de där engelsmännen envisas med att använda helt obegripliga enheter. Mäta tryck i pounds per square inch, seriöst? *mutter mutter* Anyways! Enjoy the music:

Monday, 6 December 2010

Lucka F

Under helgens konsert med orkestern jag spelar i framfördes bland annat ouvertyren till Beethovens opera (ja, han skrev bara en) Fidelio. Trevlig musik. Här har ni den, dock ej uppförd av Akademiska Kapellet.


Lucka E

Hasse och Tage är väl två hjältar som inte kräver någon närmare presentation. Okej då, här är en närmare presentation: Hasse Alfredsson och Tage Danielsson. Det får räcka. Här är deras Elektricitetsvisa:


Lucka D

Helgen var hektisk, med jobbande under nätterna och mycket musicerande under dagarna. Därav inget bloggande. Nåväl, nu är jag utsövd igen, och tar igen det med nästa lucka i min Musikaliska Julkalender.

Death death (devil devil devil devil evil evil evil evil) song är den fantastiska titeln på en låt av Voltaire, en annan intressant, bra och lite underlig artist som helt klart förtjänar en plats i min julkalender. I övrigt låter jag sången tala för sig själv.

Friday, 3 December 2010

Lucka C

Creep. En låt av Radiohead, som ni med stor sannolikhet är bekanta med. En mindre sannolik, dock intressant, tolkning av denna låt står Amanda Palmer för. Ni kanske har hört talas om henne. Om inte, tag tillfället i akt att introduceras till denna fantastiska musiker. Vanligtvis återfinns hon bakom ett piano, här kan hon beskådas med sin magiska ukulele:

Thursday, 2 December 2010

Lucka B

B som i - vadå? Bach så klart! Det vore en miss att prata om min musiksmak (eller musik över huvud taget) utan att nämna herr Johann Sebastian Bach. Men dagens ungdom skulle väl somna vid blotta tanken på klassisk musik, så låt mig presentera Jethro Tull's tolkning av en gammal bourrée ur en svit i E-moll för luta. Bach vänder sig säkert i sin grav - men det svänger!

En musikalisk julkalender: Lucka A

Aight, efter lite slösurfande och runttrillande på främmande människors bloggar har jag fått lite inspiration. Så här ser min plan ut för att få fart på det där jäkla bloggandet: Under december skall jag skriva ett inlägg varje dag (okej, fail, men jag får ta igen det med två inlägg idag för att kompensera). Mönstret kommer att vara enligt alfabetet (A,B,C, ... ja, ni fattar, en bokstav per dag) på temat musik. På köpet får ni lära känna min musiksmak och kanske till och med upptäcker något nytt.

Eftersom jag inte använder mig av Spotify tänker jag länka till YouTube-videor där det är möjligt. Hittar jag inte låten jag tänker babbla om så är ni välkomna att kontakta mig (lämna en kommentar med e-postadress, den kommer inte att visas för andra) så kan jag skicka över den. Då kör vi!

Absolutely Cuckoo heter första låten på skivan 69 Love Songs med Magnetic Fields. En söt liten låt med ett djupt budskap och allt det där. Eller kanske inte. Jag tycker att den är trevlig i alla fall. Avgör själva:


Snö, födelsedag och en fin helg

Så nu är jag här igen, i färd med att komponera ännu ett fyndigt blogginlägg. Nej men ärligt. Det går ju sämre än någonsin med uppdateringsfrekvensen, trots att det motsatta var tänkt. Vadan denna brist på inspiration? Ingen aning, saker att skriva om finns det ju alltid. Det kanske är motivationen som fallerar. Får meditera över det. Skall bara lära mig meditera först.

Hur som helst. Jag har gått och blivit ett år äldre sedan sist. Eller tja, på pappret i alla fall. Jag har inte gjort några relativistiska tidsresor och åldrats 365 dagar på två veckor. Numera kan jag stoltsera med att ha uppnått den högaktningsvärda åldern 21 år. Jag är nu gammal, vis och skäggig. Fast antagligen ingetdera. Nog om den saken, så intressant var inte det hela.

Något som är mer värt att glädjas åt är att det är en massa minusgrader ute och ett tjockt, fint snötäcke att pulsa fram igenom (vilket jag är så illa tvungen till eftersom cykellåset har frusit fast). Vinter i Skåne. Ofattbart, men jag njuter så länge det varar. Tystnaden, mjukheten, ljuset i mörkret, lugnet, kaoset. Varma drycker, filtar, tofflor och mössor. En god bok framför den imaginära brasan. Mys.

Kalas, nog med tårta för att täcka ett årsbehov, att träffa släkt och vänner, och att bli ihågkommen med grattishälsningar av en massa snälla människor gjorde min helg underbar. Nu är det stressvecka med massor att göra. Men det är roliga saker. På söndag är det konsert med orkestern: eep! Men det skall nog gå bra. Och i morgon är det labb skittidigt, så sömn vore nog av nöden vid det här laget. God natt, för den här gången.

Let it snow, let it snow, let it snow...
Winterdragon