Friday, 27 May 2011

Självdisciplin — går det att äta?

Lägenheten är städad och skrubbad in i minsta detalj. Disken är diskad och det finns nybakta kakor, bullar och bröd. Tvätten är tvättad och strumporna är strukna. Har lärt mig laga sufflé och till och med börjat motionera. Dessa fenomen brukar vara typiska symptom på att det är tentatider. Men inte den här gången, nejdå! Lägenheten kan liknas vid ett meteoritnedslag, disken och tvätten staplar sig i högar (dock separata sådana, hittills) och jag tar mig knappt tid till att laga middag. Motionerandet ligger så långt bak på hyllan som det någonsin har gjort, och jag vet knappt vad det är för väder ute trots att jag sitter och pluggar framför ett fönster. Kan jag äntligen ha funnit så pass mycket självdisciplin att jag lyckas tentaplugga utan att låta mig distraheras av diverse värdsligheter?

I wish. När jag hade kommit till stadiet att jag inte kunde tänka på annat än gränsvärden och drömde mardrömmar om rotintegrander, bestämde jag mig för att det var ett jättebra tillfälle att läsa igenom hela Girl Genius igen.

Go me!
Winterdragon

Monday, 9 May 2011

Sömnprat

Pluggar desperat inför de kommande tentorna, så tänker inte ta mig tid att skriva något längre inlägg här på ännu en stund. Kan dock dela med mig av en smårolig nattlig händelse från härom veckan.

Den här gången skall jag enligt uppgift ha börjat gapskratta i sömnen. Till sist vaknade jag själv av det, men innan dess skall jag tydligen ha fått ur mig följande mellan skrattsalvorna:
— En skräckfilm kan ju inte heta "Ät mig"!

Otroligt nog verkar det faktiskt finnas ett par halvkassa skräckfilmer med just denna titel. Föga förvånande är dessa på temat zombier. Det är nästan så att jag måste ta och se dem bara för att.

Ibland undrar jag om jag är lika lättroad som mitt undermedvetna...
Winterdragon

Tuesday, 3 May 2011

Opera

Oj, inte mycket skrivet i april. Har inte spenderat mycket tid alls vid datorn den senaste månaden, vilket kanske kan förklara fenomenet. Det är inte ens påtvingat, jag har inte haft mer att göra än vanligt. Jag har helt enkelt tröttnat på att spendera så mycket tid framför skärmen. Hur det nu gick till, jag brukar ju sitta som klistrad timmar i sträck framför internet och alla dess möjligheter. Det är säkert bara en tillfällig galenskap, var så säkra, men det är faktiskt ganska skönt att bara kolla mejlen varje dag och sedan slippa distraheras mer.

Nåväl, i helgen hände något fantastiskt. Jag var på mitt livs första operabesök. Hoffmanns äventyr av Jacques Offenbach. Jag kan bara säga att jag älskar opera, och tror inte att det var mitt sista operabesök. Mäktigt, betagande, vackert, spännande, storslaget, subtilt, överväldigande... Adjektiven kommer inte i närheten av känslan. Jag har upptäckt att jag är omåttligt förtjust i finkultur. Det är möjligt att det väcker några moraliska dilemman till liv, men för stunden tänker jag vara en privilegierad skitstövel och ignorera dem. 

Ah, någon som vill följa med på opera?
Winterdragon