Sunday, 28 August 2011

Dag 20: Den här månaden

Augusti, som snart är slut. Har för min del präglats av sommarjobb och tentaplugg. Jobbandet var riktigt kul, och jag klarade tentan med förvånansvärt gott resultat, trots att det var matte, så det här har varit en bra månad.

I morgon börjar höstterminen. Jag är exalterad och så taggad som jag kan bli. Massor av nya fysikkurser. Så mycket att lära sig, och förhoppningsvis lyckas jag förstå i alla fall mer än hälften. Snart, mycket snart, kommer det att vara vardag och mer stress än vad som är hälsosamt, men jag kan inte låta bli att se fram emot det. Någon slags struktur, roliga, intressanta och svåra saker som händer nästan dagligen och saker att fixa och mål att kämpa mot. Jag längtar efter det och känner att jag behöver det efter ett helt år av halvstruktur och oroande och famlande efter överlevnad.

Ibland undrar jag om jag kommer sluta som arbetslös akademiker, vars enda praktiska kunskap inte är så praktisk alls, utan av alldeles teoretisk art: att plugga. Men jag är inte rädd för det. Det löser sig alltid på något sätt. Nog är det märkligt att jag kan grubbla ihjäl mig över bagateller, men när det kommer till frågan om vad skall jag göra med mitt liv har jag inte överanalyserat eller ångrat något alls. Det känns så självklart att det är det här jag skall, ja, måste göra, eftersom det är vad jag vill göra. Visar det sig att jag är oförmögen och måste ge upp så får jag ta itu med det när det händer. Det finns så många saker jag vill göra i alla fall, men det vore synd och skam om jag inte ens försökte bemästra det jag är allra mest intresserad av: att lära mig saker, om så mycket som möjligt. Vilket ämne är då bättre att gräva ner sig i än astronomi? Har jag koll på hur universum fungerar i stort kan jag börja fundera på bagatellerna sen. Om jag får tid.

Grandiosa framtidsplaner? Nej, bara fortsätta göra vad som innerst inne faller mig in.
Winterdragon

Tuesday, 23 August 2011

Dag 19: Det här ångrar jag

Alldeles för jävla mycket. Jag vet mycket väl att det är fullkomligt lönlöst och jag önskar att jag stolt och insiktsfullt kunde säga "jag ångrar ingenting!", men nej. Ånger är ändå något som upptar en inte obetydlig del av min tankeverksamhet. Att fundera mindre kring hur mitt liv skulle ha sett ut om jag hade gjort det eller det annorlunda skulle säkert göra mig till en gladare person. Men ända sedan jag var nio år har jag gjort det till en vana att älta ögonblick jag kunde ha gjort något bättre av, och tänka ut alternativa verkligheter där allting gick som jag ville. Visst, det kanske har fått mig att lära mig av mina misstag ett par gånger, men det är nog ändå inte värt det. Jag har det ju egentligen jävligt bra, trots allt.

Det jag ångrar mest är nog ändå att jag har lagt så mycket tid på att ångra.
Winterdragon

P.S. Relaterad musik: 



And maybe it's funniest of all, to think I'll die before I actually see
that I am exactly the person that I want to be